Damon Albarn försökte få publiken att reagera
Damon Albarn försökte få publiken att reagera Bild: Amy Harris

Fanny Wijk: Såhär behandlar man inte Blur

Vi gör film om rockande farbröder, landets replokaler är överfulla och all ny musik är gammal. Fanny Wijk dagdrömmer om gitarrmusikens återkomst, men tas ner på jorden av ett klipp från Coachella.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Jag var med om något märkligt härom veckan. Jag öppnade Spotify, redo att fnysa åt vad algoritmen skulle rekommendera mig för ny fräck musik, men all ny musik var gammal. Eller den var ny, men framfördes av band och artister som jag lyssnade på som mest för tio-femton år sedan. Av en kosmisk slump släppte de alla nya låtar samma fredag i april. Det var Jonas Lundqvist, det var Love Antell, det var The Libertines och Vampire Weekend. Och så Hästpojken, som i sin senaste singel “Bing bång” sjunger att “rock'n roll är dött sen många år”. Man börjar ju undra.

ANNONS

Jag har åtminstone inbillat mig att gitarrmusiken faktiskt är tillbaka. I Skellefteå råder en så kallad “bandboom”, i alla fall om man får tro SVT som varit och hälsat på en kulturförening som vittnar om att replokalerna är fulla – i hela Västerbotten. Unga har tröttnat på att sitta på sin kammare och försöka bli en ny Avicii, nu vill de träffas och spela tillsammans på gamla skolans instrument. Och det inte bara i Västerbotten, också i resten av Sverige råder en bandtrend, säger Joppe Pihlgren, vd på Svensk live i ett tv-inslag.

Internet är fullsmetat av pinsamma bilder på Timothée Chalamet med nopprig halsduk och hårt gitarrcase

Även i filmens värld vurmas det för rockmännen. Internet är fullsmetat av pinsamma bilder på Timothée Chalamet med nopprig halsduk och hårt gitarrcase. Han ska spela Bob Dylan i biografin “A complete unknown”, en film baserad på boken som skildrar Dylans kommersiella övergång till elgtirarr på 60-talet. Jag skriver pinsamma, eftersom Chalamet är för snygg och Bob Dylan för sur. Det kan bara inte bli bra.

En annan, visserligen lite soligare, rockstjärna ska också skildras i storfilm. Rykten säger att Jeremy Allen White, känd för sin överdrivet vältränade kropp i en reklam för kalsonger och som kocken Carmen Berzatto i hyllade tv-serien “The Bear”, ska spela självaste Bruce Springsteen. Den biografiska filmen “Deliver me from nowhere” är även den baserad på en bok med samma namn och handlar om hur albumet ”Nebraska” kom till. Kanske inte den mest rafflande story man hört.

ANNONS

Men trots detta kan det bli svårt för kidsen att spela rock 2024, inte bara för att det saknas replokaler. De senaste femton åren har musikbranschen befunnit sig i stor förändring, strömlinjeformad efter att musik ska spelas in snabbt och billigt. I en intervju med Dagens Nyheter berättar Little Jinder hur hon blev droppad av sitt skivbolag efter sin förra skiva, eftersom den blev för dyr. “Det var ju en riktig studioskiva, inspelad med musiker”, förklarar hon. Klart det kostar mer än att sitta hemma på kammaren.

Dessutom har många mindre spelställen och festivaler försvunnit och ensamrätt råder för de som vill spela på en större scen. ”Så vad ska du tjäna pengar på då?” frågar DN:s reporter Little Jinder. ”Jag vet inte. Jag får väl bli hora!”, svarar hon. Det är helt enkelt svårt att leva på musik i Sverige idag – oavsett genre.

Framför honom ett hav av döda ögon – de kunde inte bry sig mindre

Dödsstöten för min egen dagdröm om gitarrmusikens återkomst var dock inga hårda fakta. Det var ett klipp på det brittiska rockbandet Blurs spelning på en av världens mest kända festivaler Coachella i Kalifornien. Frontmannen Damon Albarn, klädd i vit kostym och solglasögon, försöker mer och mer uppgivet att få en mycket oentusiastisk publik att engagera sig i konserten.

ANNONS

Till tonerna av 90-talshiten “Girls & boys” viftar han med armarna och vankar av och an på scen, innan han övergår i rena hot: “Ni kommer aldrig få se oss igen så ni kan lika gärna sjunga med”, konstaterar han, synbart irriterad. Framför honom ett hav av döda ögon – de kunde inte bry sig mindre.

Hur kan man behandla Blur såhär, tänker jag, samtidigt som jag läser att en spexig version av Rednex 30 år gamla låt “Cotton eye Joe” slår nytt rekord efter en viral trend. Den har spelats över tre miljarder gånger på tre veckor, och det bara på Youtube. Så låt oss bygga fler replokaler och låt oss göra det snabbt.

LÄS MER:Jag skäms för att jag kallade Tomas Ledin för en falsk jävel

LÄS MER:Cannes får ett återfall – få kvinnliga regissörer tävlar

LÄS MER:Vill människor i city bara slippa se fattiglapparna?

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS