När Stockholm Pride kom på tal sa min vän: ”Tänk om det blir ett terrorattentat.” Något jag inte kunnat sluta tänka på, liksom det stora samtalsämnet denna vecka: säkerhetsfrågan. Tänk om. Ska vi gå, som vi brukar, eller ska vi stanna hemma?
Det finns en ökad hotbild i Sverige mot stora folksamlingar efter koranbränningarna. Lördagen den femte augusti går Prideparaden genom huvudstaden, den brukar dra en halv miljon besökare. Vilket evenemang är större denna sommar?
Till Expressen sa Nina Golkar, presschef på Stockholm Pride, att ”[u]nder de 25 år vi bedrivit festival har ett nära samarbete med polisen, Säpo och Stockholms stads säkerhetsavdelning med flera legat till grund för hur vi jobbar med säkerheten. Så är det även i dag.”(28/7). Det känns inte så lugnande, när statsministern häromdagen sa att: ”Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”.
Å andra sidan har Golkar rätt i att Pride alltid behöver hantera hotet om våld. Det är inbyggt i fenomenet, och därmed är det kanske ett tryggare evenemang än många andra.
Detta har varit ett år där svenska högerextremister har gjort allt för att skruva upp konflikter i den politiska offentligheten. Det är ingen slump. Som Wolfgang Hansson skrev i Aftonbladet före valet. ”Bortsett från delar av Östeuropa är extremhögern inte så stark någon annanstans.”(12/9/22).
De är ingen passiv grupp, inga blida försvarare av svenska värden. Nej, de är våldsromantiker som aktivt muckar gräl, om det så krävs en baconlindad brinnande koran. De vill ha krig, gärna med islamister-fascister-terrorister. Det bekräftar liksom deras världsbild.
Om man ser tillbaka på hur hbtqi-frågor diskuterats sedan förra Pride-säsongen är det lätt att dra slutsatsen att vi ser en ökad konservatism i Sverige. Det är dock inte säkert att det stämmer. Den dumma debatten om dragqueens skulle också kunna ses som ett försök från extremhögern att få uppmärksamhet, inspirerat av USA och ”kulturkriget” där. Det är direktimporterade moraldraman som spelar på folks inre ängslighet kring kön och sexualitet. Likt de brinnande heliga böckerna drar det allmänhetens blickar bort från realpolitiken.
På så vis tar de inspiration från vår tids största högerextrema ideolog, Vladimir Putin. Hans misslyckanden sedan Rysslands invasion av Ukraina förra året har åtföljts av fortsatt hets mot hbtqi-personer. Det har sen länge varit en lyckad strategi för honom att peka på inflytande från det ”dekadenta väst” vad gäller sexualitet och könsroller. Nu i juli röstade duman igenom en lag som helt förbjuder ryssar att ändra kön i sina ID-dokument, vilket har varit lagligt sedan 1997. De transpersoner som redan gjort det får inte ”fostra barn”, eller gifta sig. Dessutom förbjuds läkare helt att utföra könsbekräftande operationer eller ge hormonbehandling.
Så illa är det i alla fall inte här. Och vi har i alla fall sluppit få våra parader stormad av 2 000 fascister, vilket hände under Tbilisi Pride tidigare i juli.
Hur länge dröjer det innan vår parad blir stormad av fascister? Uppmärksamhet är deras energidryck. Uppseendeväckande aktioner föder hela deras patetiska clickbait-rörelse.
Som hbtqi-person, svensk muslim – eller både och – är det tyvärr alldeles för lätt att hamna i skottgluggen i deras svartvitt konstruerade kulturkrig.
I skrivande stund får jag en länk skickad till mig där SD-riksdagsledamoten Björn Söder vevar mot Pride på X (fd Twitter). Till ett uppenbart fejkat kollage med porrbilder och bilder på barn som besöker en parad frågar han om svenska folket verkligen tycker det här är okej.
Det han syftar på är förstås den gamla tropen om homosexuella som pedofiler och fula gubbar. Så skrivs det artiklar och kommenteras och förfasas. Och Söder får sig ännu några billiga femton minuter i rampljuset.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Stort säkerhetsfokus när Stockholm Pride firar 25 år
LÄS MER:West Pride-chefen om Söders pedofilpåståenden: "Avskyvärt"
LÄS MER:Drag story hour på West pride
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
