Victoria Greve: OS-gulden är inget att fira

Nils van der Poel hyllas för sina sportsliga insatser och gulden läggs på rad under vinter-OS i Peking. Men det är den kinesiska regimen som avgår med den största segern.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

”Sverige leder guldligan!” Redan när Nils van der Poel knep OS-guldet i skridsko under invigningshelgen började glädjeyran. Sen följde medaljer i curling och storslalom – och ännu ett guldlopp från van der Poel under fredagen. Det är omöjligt att inte önska honom väl eller unna honom OS-guld, eller att inte charmas av hans inbjudande och öppna intervjustil.

Ändå önskar jag att varken han eller någon annan i den svenska truppen hade åkt till OS i Peking. En inställning som för övrigt delas av skidskytten Sebastian Samuelsson som kritiserat IOK hårt för att ha gjort OS så stort att bara diktaturer har råd att arrangera dem.

ANNONS

Ändå önskar jag att varken han eller någon annan i den svenska truppen hade åkt till OS i Peking.

För när sportfansen stjärnögt samlas framför skärmarna för att heja fram sina idrottshjältar och se dem kämpa om medaljerna, är det regimen i Kina som avgår med den största segern.

Expressens kulturchef Karin Olsson jämförde förra veckans OS-invigning med nazisternas propagandauppvisning under OS i Berlin 1936.

Också Svenska Dagbladets Anders Q Björkman tog fasta på tv:ns soft power. Han skrev om hur tv-serier som ”Holocaust” (1979) kan bli avgörande för hur ett land förhåller sig till sin mörka historia, och att Kinas kommunistparti en dag kommer att få se upp om tv-seriemakare tar sig an det pågående folkmordet på uigurer.

LÄS MER:Detta hindrar Sverige från att vara bäst på pressfrihet

Men just nu verkar den mjuka makten i partiets tjänst. Det är sportwashing av ett land där över en miljon människor, främst etniska minoriteter och muslimska grupper som uigurer och kazaker, sitter i koncentrationsläger enligt Amnesty.

Medierapporteringen handlar om individuella prestationer, inte mänskliga rättigheter.

Få journalister är på plats, de som åkt till landet för att bevaka OS får inte heller röra sig ut i det omliggande samhället. Reportrarna är satta i en ”pandemibubbla”, och kartläggs med hjälp av övervakningskameror med ansiktsigenkänning.

När Reportrar utan gränser rankar pressfriheten i världens länder hamnar Kina på plats 177 av 180. Bara Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea är värre. Den svenska förläggaren Gui Minhai sitter fängslad sedan åratal på lösa grunder.

ANNONS

Till skillnad från länder som USA, Kanada, Storbritannien och Danmark har Sverige valt att inte markera diplomatiskt mot Kina. När branschtidningen Journalisten frågar om det svarade UD:s presstjänst att OS inte främst handlar om politik utan är ”en hyllning till idrotten”.

Historikern Timothy Snyder kallar det däremot för ett geopolitiskt OS. Samma dag som invigningen möttes Rysslands president Vladimir Putin och Kinas president Xi Jinping på ett toppmöte där de enades om att stötta varandra och samarbeta för en ny världsordning.

Nej, OS-gulden är inget att fira.

LÄS MER:Påskynda Gui Minhais frihet!

LÄS MER:Förvalta Emerich Roths arv

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS