Risken för psykisk ohälsa ökar markant i övre medelåldern, när män blir ensamma på riktigt. Det kan bero på att vi inte klarar av att prata ordentligt med våra partners, barn eller vänner, konstaterar Johan Lindqvist i sin krönika.
Risken för psykisk ohälsa ökar markant i övre medelåldern, när män blir ensamma på riktigt. Det kan bero på att vi inte klarar av att prata ordentligt med våra partners, barn eller vänner, konstaterar Johan Lindqvist i sin krönika. Bild: Arkivbild Most photos

Johan Lindqvist: Nej Ivar Arpi, det är inte tjejigt att kunna prata känslor

Vi män blir också drabbade av livet och då behöver vi fler och bättre lösningar än att bita ihop och skruva trall, skriver Johan Lindqvist som ett svar på Ivar Arpis krönika i Svenska Dagbladet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Ivar Arpi har börjat skriva om känslor. Den såg man inte komma. Svensk debatts fastaste hand har läst Hanna Fahl i Dagens Nyheter (21/10) och tycks lite trängd. Fahl skriver om att män är sorgligt kassa på att prata om hur vi mår. Vi saknar både ord och metod.

Ivar Arpis lösning är enkel. Han vispar till med en krönika i Svenska Dagbladet (16/11) och slår fast att tjejer helt enkelt är överkänsliga, ältande vrak. Vi män har ingenting att lära av detta jamsande. Nej, det är tjejerna som borde bli mer som oss snubbar. Hårda, tuffa, tysta. Och de borde, ja det är sant, sluta böla och börja lägga trall.

ANNONS

Krönikören Arpi uppmanar kvinnor att sluta snacka och i stället svettas bort ångesten. En kvinna som tiger och till det en sund själ i en sund kropp. Det konservativa, kontrollerade hälsoidealet. Kör hårt, bit ihop käkarna så att det knakar. Köp en roddmaskin att ställa bredvid hyvelbänken i garaget. Till sist ser du ut som en blandning av Ronaldo och Robocop. Sedan kan kanske du hamra ut något riktigt argt och manligt fokuserat på datorn.

Visst, man mår absolut bra av att träna. Men hallå Ivar, kvinnor, i alla fall i medelåldern, är redan bättre på det också.

Och behöver vi verkligen fler stumma, utåtagerande män och människor med snöpt känsloliv? Är det inte så att det redan finns ett enormt överskott av killar som går sönder inombords och hanterar det genom att gå ut i garaget och banka på något samtidigt som tårarna trillar ned över hyvelbänk och städ?

Till sist ser du ut som en blandning av Ronaldo och Robocop. Sedan kan kanske du hamra ut något riktigt argt och hårt på datorn.

Eller som tar till Ivar Arpis metod och smäller upp en altan. Med tanke hur många trädäck som byggs varje sommar bör vi i så fall verkligen vara bekymrade över den svenska medelklassmannens mående.

Men såhär. Förr eller senare blir även vi män drabbade av livet och då behöver vi betydligt fler verktyg än en bättre skruvdragare för att hantera situationen. Att kunna sätta ord på hur man mår, inför sig själv och andra, är bara det första men helt avgörande steget för att åstadkomma en förändring.

ANNONS

När så många unga killar och män mår dåligt är det verkligen inte alls läge att ranta ihop något i Svenskan på temat ”sluta lipa som en tjej och gå till gymmet istället”. Vi behöver anstränga oss på ett helt annat sätt.

Att kunna prata öppet, ömsint och ärligt med andra män om vilka vi är, varför vi agerar som vi gör - och hur det får oss att känna - bygger mig till en friskare man och människa.

Jag har pratat med människor inom vården som möter dessa unga killar och det första de ofta behöver hjälp med, om de alls kommer, är att kunna formulera hur de mår. Och då är det en av våra mest basala egenskaper. Att kunna förmedla till en annan människa att ”jag har ont, jag behöver hjälp”.

Ivar Arpi hävdar att kvinnor mår sämre än män. Av den enkla anledningen att de pratar om det. Men titta på självmordsstatistiken, där jobbar vi män onekligen enligt devisen ”show don’t tell”. Två tredjedelar av de 1 226 personer som avled i suicid 2021 var män. Risken ökar markant i övre medelåldern. Då när vi män blir ensamma på riktigt. Eftersom vi inte klarat av att prata ordentligt med våra partners, barn eller vänner. Om vi ens har några andra än de som dunkar oss manligt i ryggen efter innebandyn.

Jag träffar en grupp män ungefär en gång i månaden. Vi pratar bland annat om manligt och kvinnligt beteende. Vi vänder och vrider och prövar våra tankar mot och med varandra. Det är ett tryggt, tillåtande, välgörande och roligt sammanhang att vara i. Ja, vi pratar om känslor. Både enkla och komplexa. Lättlösta och motstridiga.

ANNONS

Efter varje sådan kväll andas jag lite lättare. Jag lämnar mötena upprymd, uppfylld, klokare. Att kunna prata öppet, ömsint och ärligt med andra män om vilka vi är, varför vi agerar som vi gör – och hur det får oss att känna – bygger mig till en friskare man och människa. Då kan man göra skillnad och ändra sitt beteende till något lite rimligare. Du borde prova det, Ivar Arpi. Vi ses på Eggers nästa gång. Du är välkommen.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Surrender - 40 låtar, en berättelse” av Bono

LÄS MER:Sven-Bertil, Miriam Bryant, Håkan Hellström och jag

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS