Jag stavade fel på Swish häromkvällen när jag skulle sälja böcker efter en föreläsning. Switch. Det tyckte folk var kul.
En switch är en person som har förmågan att växla mellan rollerna dominant och undergiven. Ibland byter denne inom samma session, men ofta är det mellan olika sessioner som en switch byter roll.
När jag kom hem på kvällen låg det ett nyhetsutskick om en film i min mejl.
”Kim är ett rått och hudlöst karaktärsdrama om tejp och frihet. I filmen får vi följa Kim då hon under två sommarmånader kämpar med att göra klar sin debututställning – ett konstverk gjort av 3000 meter tejp. Samtidigt inleder hon en switch-relation och utforskar en ickenormativ sexualitet både som dominant och undergiven.”
Jag tänkte att herregud vad mycket tid folk har och vad friska de måste vara för att ORKA och HINNA med att utforska en ickenormativ sexualitet. Själv var jag så trött efter att ha pratat på scenen att jag knappt orkade sitta framför datorn och då var noll droppar alkohol inblandat, utan jag lyckas bara trötta ut mig själv så att jag nästan inte fungerar endast genom att finnas till.
Jag har liksom fullt upp med att utforska min Swish och nu senast, min inköpta Izettle-maskin, så att jag kan sälja böcker på mina kommande föreläsningar ute i landet. Bara det är fullständigt utmattande.
Men… den här filmen om Kim lämnade mig inte. Ett drama om tejp och frihet. En ung tjej som kämpar med ett konstverk gjort av 3000 meter tejp låter för bra för att inte ses. Och bilden på den där vackra unga tjejen som sitter mitt i ett tejptrassel. Den skulle ses, bestämde jag där och då, hur trött jag än var.
Jag kämpade på med min Swish och min nya Izettle (gör inte om mitt misstag att åka iväg utan att först ladda den tre timmar i datorn) och plötsligt som från klar himmel kom det ett mejl från skådespelaren som spelar Kim i filmen! Hon undrade om jag ville se hennes film och hon berättade att hennes ambition var att ”skildra en motsägelsefull människas kamp att vinna sin personliga och konstnärliga frihet”.
Kunde hon likt Google läsa mina tankar? Hur kunde hon veta att jag haft som avsikt att så fort min Swish och Izettle börjat funka på ett tillfredsställande sätt tänkt se hennes film?
Kim är den snyggaste film jag sett på väldigt länge. Långa sekvenser är filmade inuti själva tejpkonstverket, det är makalöst. Vansinnestejpen som den enda vägen att gå i en värld där människor skräms av, inte ser eller förstår oerhört begåvade unga tjejer.
Ser du sjön där borta den är min, säger Kim, och vattnet där, och solen där den är min och min panikångest är min, kontrollen är min.
Josefin von Zeipel är som en skatt där hon ligger och sover inuti tejptunneln, där hon rusar omkring med tejprullarna, där allt går sönder och hon går vidare och hon befinner sig uppe i luften och vet ni vad: just då blir hon fri.
