För några veckor sedan begick jag ett ödesdigert misstag. På inrådan av en bekant gick jag med i en Facebookgrupp (ja det kunde ju räcka redan där) som handlar om sunkiga hak i Göteborg.
I dag begår jag mitt andra ödesdigra misstag, får jag veta av min kollega, nämligen att skriva om den gruppen. Du kommer att bli hatad, säger han. Du kommer att bli bannlyst, bojkottad och bespottad.
Okej då, det får det vara värt.
Absolut gillar jag sunkhak. Visst har jag fotograferat rullatorerna som står parkerade på rad utanför Göteborgs sunkhak nummer ett som ligger i Majorna. Och sedan ståndaktigt blivit serverad billig öl av dess bistra värdinna.
Och visst drömmer jag fortfarande om de obeskrivliga ölnäsor man kunde beskåda på Restaurang Vågmästaren på just Vågmästareplatsen, där det stod Restaurang Islamabad på kvittot när man checkade ut.
Kanske till och med att jag sörjer Spelcaféet där alkisarna stod utanför och drack öl ur sina kaffekoppar mitt över gatan.
Det är inte det.
Och jag säger inte att människorna i nämnda Facebook-grupp inte hyser kärlek för Göteborgs sunkhak. Men frågan är vad det är de älskar?
Men när de här sunkhakskontona började ploppa upp för något år sedan blev jag ändå lite illa berörd. Man kan dela sånt med sina vänner. Men kan man dela det i en större grupp främmande människor utan att på något sätt tappa respekten?
En bekant som bor mitt emot haket i Majorna går inte dit för han skulle känna sig som en turist på ett underklassafari. Man måste göra det med kärlek, säger han.
Och det är verkligen en grundförutsättning. Kärlek – och törst.
Och jag säger inte att människorna i nämnda Facebook-grupp inte hyser kärlek för Göteborgs sunkhak. Men frågan är vad det är de älskar?
Det är nämligen ett jäkla käbblande om själva definitionen. Sällan har jag varit med om så mycket käbbel.
Så vad kvalar egentligen in på benämningen ”sunkhak”? Och vad gör det inte? Detta är den springande punkten.
Jag börjar med SAOL. Sunkigt = nedgånget, sjaskigt.
Ja, det är ju inte så konstigt. Jag tänker mig en lätt bedagad, icke insmickrande krog med billig öl och ett gött gäng stammisar. Några Jack Vegas-apparater i ett hörn.
Av min bror Henrik får jag följande signalement: ”Tvär ägare. Vinddrivna existenser. Billig öl. Rälig toa. Märkliga inredningsdetaljer.”
Jag tänker på den klassiska bodegan Eiffel bar i Köpenhamn där man hade lagt riktiga citronskivor i pissoaren i stället för de vanliga doftblocken. Det får allt räknas som en optimalt rälig toa.
Men min bror glömde det viktigaste: patina. För att något ska bli sjaskigt och nedgånget måste det ju ha några år på nacken.
Och ibland är det någon stackare i Facebook-gruppen som dristar sig till att lägga ut en bild på en kall öl från... en hamburgerkedja på Avenyn. I stället för sunkhaket på Wieselgrensplatsen.
Och ölen må vara billig på Avenyn. Den må vara hur billig den vill.
Men låt oss vara öppna och ärliga med vår sunkhakselitism: hamburgerhaket på Avenyn är en kedja, det är inte ett sunkhak.
Och för att något ska vara ett sunkhak måste slitaget på både människor och möblemang vara äkta. Sådant tar sin lilla tid.
Vi som älskar sunkhaken gör det för att de utgör små fickor av motstånd i en alltmer gentrifierad stad. Något som tillåts vara lite smutsigt, skevt och fult. Tills de sugs upp och blir en pittoresk detalj.
Men det innebär också att hur många gånger jag än uppdaterar min browser så kommer det inte att uppstå ett nytt sunkhak i Göteborg ännu på en tid.
För sådant kräver både tid och arbete. Och ett oändligt tålamod.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Hur pratar du med dina barn om Västlänken?
LÄS MER:Nu har Drömmarnas monument ballat ur totalt
LÄS MER:På jakt efter Göteborgs bästa sunklunch-restauranger
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
