Inget kan veva igång oss svenska kulturdebattörer som censur. Eller ja – censur och konstingrepp av rätt sort då. De senaste dagarna har debatten böljat från Sölvesborg till en moderat kommunalpolitiker som har låtit plocka ner en tavla där man kan skymta Karl Marx "Kapitalet".
Jag håller med om att agerandet är, milt uttryckt, problematiskt.
Men det är också ett tecken i tiden. Liksom det har blivit uppenbart att det finns kultur man gärna kämpar för i vissa läger – och sådan som man blankt struntar i.
LÄS MER:SVT är för dåligt på litteratur
De senaste åren har exemplen haglat. Hösten 2017 blev de ovanligt många. När HBO efter en avslöjande New York Times-artikel om komikern Louis CK omedelbart bestämde sig för att plocka bort samtliga serier och filmer med CK var det inte direkt uppror i spalterna. Detta trots att svenska kultursidor annars ramlar över sig själva för att kommentera den amerikanska kultursfären i allmänhet och HBO i synnerhet.
Var höll landets debattörer hus när Kevin Spacey klipptes bort ur en hel film – och sedan fick sparken ur Netflix-serien ”House of cards” som förknippades med honom?
Och var höll landets debattörer hus när Kevin Spacey klipptes bort ur en hel film – och sedan fick sparken ur Netflix-serien ”House of cards” som förknippades med honom? När Woody Allen förlorade ett kontrakt med Amazon och rensades ut från deras filmtjänst?
Det finns argument mot den här invändningen. Det jag själv skulle lyfta är skillnaden mellan en folkvald politiker och ett företag. Företag får göra vad de vill med vad de äger. Armlängds avstånd ska vara en princip för politiker (och det gäller över hela den politiska skalan).
Men riktigt så brukar det ju inte låta när den svenska vänstern diskuterar multinationella företag kontra lokalpolitikers begränsade makt i andra sammanhang.
Och reaktionerna var avgjort fler när Amazon ironiskt nog raderade George Orwells ”1984” från Kindle-användares digital bibliotek 2009. Då beskrevs händelsen (som var ett misstag) som en ”varningsklocka”. Det var den ju – men när de globala bolagen så gjorde allvar av dessa muskler var det plötsligt tyst.
Det kostar absolut ingenting för en svensk kulturdebattör att kritisera en moderat kommunalpolitiker som plockar ner en tavla med Marx. Tvärtom.
Vill man vara trovärdig som kulturförkämpe är det däremot dags att sluta vara tyst när ingreppen sker med påstått goda intentioner.
Fast det innebär förstås att ha en åsikt som kan bli obekväm på riktigt.
