Han var kulturchef i Västra Götaland med ansvar för kulturen i 49 kommuner och en budget på en miljard, men fick sparken med omedelbar verkan och kunde kvittera ut 88 000 kronor i månaden i två år utan att behöva jobba. Orsaken var brist på förtroende från både den egna organisationen och politikerna. (Eftersom även den tidigare kulturchefen sparkats hade regionen då tre personer som hade lön för samma jobb, varav två inte behövde jobba.)
Men en gång chef alltid chef. Claes Rydberg fick enprovanställning som kommunchef i den lilla kommunen Ljusdal och i somras gjorde han comeback i Västra Götaland som ny kommunchef i Herrljunga. Efter nio månader är han i blåsväder även här och har med omedelbar verkan tagits ur tjänst närmaste månaden på grund av "brist på ledning och styrning".
"Han är avstängd medan vi utreder hur den kommunala organisationen ska ledas", säger kommunstyrelsens ordförande Johnny Carlsson (C).
Under tiden är Rydberg arbetsbefriad med full lön, 80 000 kronor i månaden.
Hur gick den här rekryteringen till? Hur mycket litar kommunerna på rekryteringsfirmorna och hur mycket kollar man själv? Och borde man inte vara extra noggrann när cheferna ska betalas med skattepengar?
Röhsskas förra chef Susanne Erixon, som så kapitalt misslyckades med sitt uppdrag att det slutade med att hela museet stängdes, fick i december ett nytt jobb som tillförordnad kommunchef i Mark. Efter tre månader fick hon sparken igen på grund av "kommunikationssvårigheter".
Togs ens referenser när hon fick jobbet? Det hade räckt att googla på hennes namn för att förstå att hon kanske inte var rätt kvinna för jobbet eller att man åtminstone borde kolla upp henne lite noggrannare. Nu är det de stackars skattebetalarna som får stå för notan.
Ljusdals kommun tog inga andra referenser än dem Claes Rydberg själv lämnat när han fick jobbet som kommunchef. Herrljungas kommun slog inte ens ett samtal till Västra Götalandsregionen eftersom Rydberg själv, enligt kommunalrådet Johnny Carlsson, "lämnade en relevant förklaring" till att han fick sparken
Men hur svårt kan det vara att googla ett namn? På pappret ser de här personernas cv ofta bra ut. De har gått från det ena chefsjobbet till det andra. Men vad har de åstadkommit? Och varför fick de gå? Borde det kanske ses som en merit att istället vara uthållig på jobbet?
Det är dyrt att misslyckas med chefsrekryteringar. Offentlig verksamhet har en historia av "hittepåjobb" . En sparkad kulturchef i Göteborg blev "kulturutvecklingschef". En sparkad chef för Sjöfartsmuseet fick i uppdrag att ta fram en miljöledningspolicy. En sparkad kulturchef i VG-regionen blev "kulturstrateg", men fick sedan ändå lämna med två årslöner i fickan.
Inför vårens rekryteringar av nya chefer för Röhsska museet, Konstmuseet, Stadsmuseet och Naturhistoriska museet hoppas jag att kommun och region dragit lärdom av gamla missar. En felrekrytering är att kasta kulturpengarna i Hamnkanalen. Rätt personer kan förändra Göteborg.
