Det bästa med Kjell Bergqvist är Kjell Bergqvist. Man vet vad man får och man får det man vill, en tvär gubbstrutt med vältajmad, fryntlig cynism och god moralisk kompass.
Oavsett om han spelar brännvinsadvokat eller begravningsentreprenör blir man aldrig överraskad. Kjell Bergqvist är Kjell Bergqvist, småsur och slängd i käften.
Vissa kan se detta som en konstnärlig begränsning, att Kjelle Berka står i vägen för sina roller, men jag menar att det är precis tvärtom – bättre att lyckas med samma sak hundra gånger, än att misslyckas med hundra saker varje gång.
Det är därför jag gör tiramisu varenda nyårsafton. Det är därför Van Morrison skriver samma låt om och om igen. Och det är såklart därför som de stora tv-kanalerna slåss om Erik Haag och Lotta Lundgren. För de vet precis vad de får.
Som vanligt luftar han gladlynt sin ändalykt när tillfälle ges – och ibland när tillfälle inte ges
Och vet ni ..? Det gör ni också. Även om ni inte har sett en enda minut av parets nya reseprogram ”Noll stjärnor”, som just nu rullar på Max och Kanal 5, kommer det att kännas som ni har gjort det. För allt är så bedövande bekant.
Redan efter fem minuter är den ständigt förvirrade Erik Haag (alltmer lik den skotske komikern Billy Connolly) naken i en jacuzzi. Som vanligt luftar han gladlynt sin ändalykt när tillfälle ges – och ibland när tillfälle inte ges – medan Lotta Lundgren gärna klär ut sig och låtsas vara den vuxne i rummet.
Det är ett upplägg som har spelat dem väl i händerna sedan ”Landet brunsås” som de gjorde för SVT tillsammans med Henrik Schyffert och den kreativa producenten Karin af Klintberg för femton år sedan.
Därefter har duon rullat på hela vägen från dåtiden med ”Historieätarna” till framtiden med ”Rapport från 2050” och har såklart gjort massor av annat däremellan. En del har varit riktigt sevärt, annat mer lättglömt och något direkt pinsamt (yep, looking at you ”Bandet och jag”).
Satt i detta perspektiv hamnar ”Noll stjärnor” ändå någonstans i mitten.
Att det är halvkul första gången betyder inte att det blir helkul den andra.
Här är tanken att Haag & Lundgren AB ska besöka eländiga hotell, konstiga restauranger med äckliga grejer och fula platser som alla har blivit nedsablade och söndersågade på internet och betygsatta med, tja, noll stjärnor får man förmoda.
Deras första tripp går till den albanska huvudstaden och i det gamla grå bunkermeckat Tirana berättar Erik Haag för oss om diktatorn Enver Hoxha och landet Albanien som vore vi trötta lågstadiebarn. Att det är halvkul första gången betyder inte att det blir helkul den andra.
Man blir heller inte supersugen på att resa dit, och direkt avskräckt när Haag lite senare bänder loss och mumsar på ett fåröga från den lokala delikatessen kokt kranium.
Vem orkar titta på det? Det typen av tomma bjudresor känns till och med tröttare än Erik Haags röv.
I Palermo på Sicilien, framröstad som en av Europas mest motbjudande städer, trycker de i sig varsin macka med mjälte. Och i belgiska Charleroi, hela världens fulaste stad, äter de pommes frites kvävda i majonnäs.
Ja, vi har sett dem äta märkliga ting i tidigare program. Inte minst i ”Historieätarna” som rullade i tre svårsmälta säsonger.
Men överlag är deras verkliga utmaningar i ”Noll stjärnor” ändå ett mer sympatiskt upplägg för oss kräsmagade tittare än när SVT låter Magnus Uggla och hans dotter flyga jorden runt utan krav på motprestation eller när Pernilla Wahlgren får sin behagliga Sri Lanka-tripp betald mot att ett tv-team följer med.
Vem orkar titta på det? Det typen av tomma bjudresor känns till och med tröttare än Erik Haags röv.
