Att det sydkoreanska satiriska familjedramat ”Parasit”, regisserat av Bong Joon-ho, skulle sopa hem Oscarn i kategorin bästa internationella film var det inget snack om, men det började med att filmen vann för bästa originalmanus. Sedan rullade det på.
När Bong Joon-ho hämtade Oscarn för bästa regi såg han uppriktigt förvånad ut. Han hade inte alls räknat med att få komma upp på scenen någon mer gång, sa han i sitt tal, han skulle bara sitta ner, ta det lugnt och titta på de andra pristagarna.
LÄS MER:Recension: "Parasit"
Till slut var det dags för den tyngsta kategorin bästa film. Nästan alla, inklusive jag, trodde stenhårt på Sam Mendes krigsdrama ”1917”, men det blev ”Parasit” en gång till. En extremt oväntad storslam för en sydkoreansk film, som alltså slog det bästa som Hollywood hade att uppbringa, och samtidigt ett kul exempel på att en film inte alls behöver vara producerad i USA, eller ha dialog på engelska, för att bli Oscarsgalans stora vinnare. Det händer inte för ofta, men det kan alltså inträffa.
Mendes ”1917” blev en av kvällens förlorare. En annan var Martin Scorseses episkt anrättade gangsterfilm ”The Irishman”, med Robert De Niro och Al Pacino i huvudrollerna. ”The Irishman”, som landar på osannolika tre och en halv timme, var ett nytt försök från streaming-giganten Netflix att slå sig in i de fina filmsalongerna, bland Paramount, Warner Bros och de andra klassiska filmbolagen.
Det gick inget vidare. Scorsese fick gå tomhänt från galan, tio nomineringar till trots. Det handlade om att filmen inte direkt håller ”Taxi driver”-klass, men det handlade också om att de stockkonservativa medlemmarna i Oscarsakademin inte gillar Netflix, som man menar utgör ett hot mot biografernas fortlevnad. Så är det, förstås, men man kan ju inte blunda för verkligheten hur länge som helst. Ingen skulle dö om det infördes en kategori för bästa film/streaming.
Annars var den evighetslånga galan så här. Arrangörerna hade bestämt sig för att fortsätta med ingen värd-konceptet (inte så dumt, och något för andra galor att ta efter), men Steve Martin och Chris Rock inledde med att hälsa alla välkomna, dra några vitsar och, en smula vulgärt, kommentera att så få kvinnor var nominerade.
Direkt efter det fick Brad Pitt hämta sin Oscar för bästa biroll i Quentin Tarantinos ”Once upon a time…in Hollywood”. Så var den lilla höjdpunkten snabbt avklarad. Sedan två timmars sövande (i synnerhet för oss som satt klockan på väckning 01.10) tv-underhållning. Inte ens jag, som skriver om film, tycker att Oscarn för bästa ljuddesign eller bästa animerade kortfilm är särskilt intressant.
Få nominerade kvinnor, som sagt, men min personliga favorit Greta Gerwig, som ignorerades av juryn för ”Lady Bird” härom året, hade sex nya chanser med ”Unga kvinnor”. Gerwigs film vann summa en (1) Oscar. För bästa kostym. Jo, filmens kostymer är onekligen både tidstypiska och snygga, men det var snålt att ”Unga kvinnor” inte vann något mer.
Nu blev det ännu en Oscarsgala som dominerades av gubbar.
