Sanna Samuelsson: Feministisk seger att Annie Ernaux får Nobelpriset

Nobelpriset i litteratur tilldelas den franska författaren Annie Ernaux. En feministisk seger, menar Sanna Samuelsson, inte för att hon är kvinna, utan för de ämnen hon skriver om. Ernaux sätter ord på det ordlösa våldet som drabbar kvinnor och arbetarklassen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Den franska författaren Annie Ernaux tilldelas Nobelpriset i litteratur. Hon är ingen otillgänglig författare, ingen doldis på ett litet förlag som Abdulrazak Gurnah, förra årets vinnare. Nej, hon är erkänd och utgiven på Norstedts. Ändå blir jag rörd när jag hör hennes namn komma ur Mats Malms mun i Börshuset, och gör en liten segergest ner i min laptop på bänken.

Det känns som en feministisk seger, inte för att det är en kvinna, utan för de ämnen hon skriver om. Man får gå tillbaka till Toni Morrison 1993 för att hitta en Nobelpristagare som skriver så ärligt om kvinnors liv.

ANNONS

Jag hade inte tippat henne, eftersom jag räknade henne som för tillgänglig för Svenska Akademien. Inte för att jag inte tycker hon är briljant, för det är hon. Hennes iskalla skildringar av sina föräldrars liv levde med mig länge, när jag läste ”Min far” och ”Kvinnan”.

Man får gå tillbaka till Toni Morrison 1993 för att hitta en Nobelpristagare som skriver så ärligt om kvinnors liv.

I sitt tal beskrev Anders Olsson minnesarbetet som centralt för Ernaux. Om hur en brist på förståelse för erfarenheten påverkar hur du hanterar den, medan du drabbas av den. Det framstår som en direkt referens till det skrivande arbete som Ernaux och många andra författare, kvinnor eller ej, under många år har genomfört. Med tänderna låsta kring pennan har de skrivit på trots omvärldens förlöjligande av ”kvinnoämnen” som våld och abort. Även klass. Jag tänker på en författare som Édouard Louis som väl får sägas skriva i Annie Ernauxs anda.

Dessa författare är viktiga inte bara i en litterär bemärkelse utan även en politisk sådan. Att sätta ord på det ordlösa våld som genomsyrar deras huvudpersoners liv är viktigt. Och det är fint att Svenska Akademien erkänner detta. Den första frågan som ställdes från journalisterna i Börshuset var förstås ”Är detta ett pris till autofiktionen?” Akademiledamoten Elin Mattssons bistra svar om att det är ett ”problematiskt begrepp” tydde på att frågan var väntad.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS