”Många äro kallade, men få utvalda”. Jesus ord i Mattuesevangeliet lever vidare in i vår sekulära tid som en idealbild av hur en fungerande meritokrati ska se ut. Höga, viktiga poster tillsätts efter en grundlig granskning och mogna funderingar utifrån en lång rad lämpliga kandidater. Så tror vi gärna att det är.
I fallet Svenska Akademiens val av ständig sekreterare, Göteborgsprofessorn Mats Malm, var situationen motsatt. Få var kallade, ännu färre kunde överhuvudtaget väljas. Eftersom ingen över 70 år enligt stadgarna får inneha tjänsten fanns bara tre kvar att välja på bland de inskrivna ledamöterna i den ålderstigna församlingen. Juristen Eric M. Runesson tackade nej. Tomas Riad, som tidigare varit ständig sekreterare skulle säkerligen sköta jobbet bra. Men hans fru driver samtidigt projekt med medel från Akademien. Inte perfekt för en institution med så många dåliga rubriker i bagaget att till och med Swedbank ligger i lä.
Kulturparnassen hittar alltid något nytt högdjur att höja och sänka, tissla och tassla om.
Så kvarstod därför helt enkelt bara en: Göteborgaren Mats Malm. Det kunde naturligtvis vara värre. Han är inte besmittad av de infekterade turer som plågat Akademien. Men kanske viktigare: hans långa engagemang som föreståndare för det Akademie-finansierade projektet Litteraturbanken väcker hopp för de av oss som tror på en Akademie som ställer hårt arbete för att värna kulturen och språket framför flamboyanta utsvävningar. I Malm finns sannolikt en person som ser det tysta, hårda slit som utförs av Akademiens sekretariat och värdet i de många viktiga projekt som institutionen finansierar.
Men myntet har förstås en baksida. Med ledamöter som Horace Engdahl, Peter Englund och Sara Danius har Akademien blivit en självklar del av den bredare offentligheten. Färgglatt, utåtvänt, vasst och mer samtida. En spännande guldkant på det annars ganska vardagliga kulturliv som Sverige, ett litet kallt land i utkanten av civilisationen, har att bjuda på.
Av Mats Malm finns än så länge inget som tyder på samma förkärlek för färgstarka utspel. Samtidigt vet vi i ärlighetens namn ganska lite om hur den oprövade Malm kommer att förhålla sig till sitt arbete i Akademien. Men skulle hans inställning vara mer akademiskt torr än hans företrädare: gott så! Kulturparnassen hittar alltid något nytt högdjur att höja och sänka, tissla och tassla om.
Förhoppningsvis kan Svenska Akademien under Mats Malms ledning åter få försjunka in i den mer mytiska, långsiktiga envishet där den hör hemma.
