Serien ”Tunna blå linjen” slog snabbt tittarrekord på SVT och engagerade miljontals tittare med sin blandning av relationsdrama, samhällskommentar och vardagsskildring av livet på en polisstation i Malmö. Rasismen, våldet, utsattheten, adrenalinkickarna. Allt fångades liksom i flykten – men få tänkte nog på att titeln, förutom att associera till blåljus och ”blå känslor” också är en blinkning till ”The thin blue line” – William Friedkins (1935-2023) dokumentärfilm från 1966. Även den med polisen i fokus.
Arbetet med dokumentären ”The thin blue line”, plus fackboken ”The french connection” som tre år senare skildrade verkliga fall, inspirerade regissören att 1971 göra ett av sina mästerverk; den gastkramande kriminalfilmen ”French connection – Lagens våldsamma män”.
Här lyfts rasismen inom New York-polisen fram och dramat – som kretsar kring organiserad knarksmuggling mellan Frankrike och New York – blev stilbildande inom polisfilm-genren.
En mörk, skitig och skrämmande värld målas upp runt Gene Hackmans rollfigur, polisen Jimmy "Popeye" Doyle och dennes partner. Farliga miljöer och ett rått anslag som senare skulle förfinas i filmer som ”Taxi driver” och ”Serpico”, och ge stjärnstatus åt skådespelare som Robert de Niro och Al Pacino.
Med avstamp i det dokumentära berättandet började Friedkin tidigt göra kriminaldraman, mörka komedier och skräckfilm. Pojken vars föräldrar och farföräldrar flydde undan judeförföljelsen i Ukraina och slog sig ner i Chicago, flyttade 1965 till New York, såg filmer som ”Citizen Kane” och ”Psycho” på repeat och utvecklades till en utstuderad cineast.
Snart drogs han med i 1970-talets ”Nya Hollywood”-rörelse, och var med och bröt normer och utmanade filmstudiosystemet. Tillsammans med kollegor som Steven Spielberg, Brian De Palma, Martin Scorsese and Francis Ford Coppola kom han att skapa helt nya förutsättningar för filmen.
Allra mest känd är han för ”Exorcisten” 1973, där han – med hjälp av Max von Sydow i rollen som den sammanbitne prästen fader Merrin – tar djävulsutdrivningen till helt nya nivåer. Innan ”Exorcisten” och ”Rosemarys baby” hade skräckfilmen varit en lätt föraktad genre som inte angick det stora flertalet. Nu stod en panikslagen filmstjärna plötsligt där, porträtterad av Ellen Burstyn, mitt i blickfånget. Hennes tolvåriga dotter var rejält personlighetsförändrad, fick mystiska anfall och en mörk bestialisk röst trängde fram ur hennes strupe.
”Let Jesus fuck-you”-scenen och – ja hela filmen med sina blodiga anspelningar på pubertet, vuxenblivande och ren och skär ondska – gjorde mig så skräckslagen att jag inte vågade gå hem när jag som tonåring såg den i min kompis gillestuga. Det här var otäckt på riktigt. Som att djävulen kom hem till oss.
Det är det som gör honom så enastående, William Friedkin, att han kombinerar det övernaturliga, eller våldsamt brutala, med det oerhört vardagliga.
Skräcken utspelar sig i flickrummet en trappa upp i villan i den amerikanska småstaden, mitt i vardagen. Därmed blir den också så mycket svårare att värja sig mot.
Inte konstigt att Stephen King är en av Friedkins största fans – även om han håller ”Fruktans lön” (1977) snarare än ”Exorcisten” som sin absoluta favorit. I den ser vi fyra allt mer desperata män transportera en lastbil full av nitroglycerin. När som helst kan lasten sprängas, och kvartetten med den. Bara en liten oplanerad krängning och – poff! Att göra en remake av Henri-Georges Clouzots guldbjörnsvinnare var kaxigt bara det. Men vilken nagelbitare det blev – och vilket kammarspel – i ett!
”Exorcisten” nominerades som den första skräckfilmen någonsin till en Oscar och räknas idag till en av de främsta genom tiderna. Utan den hade vi inte haft den starka, samhällskommenterande skräckfilm vi ser i dag.
Regissörer som Jordan Peele, Ari Aster och Natalie Erika James (”Relic”) går i William Friedkins fotspår, finkalibrerar och utvecklar den genre vi idag alla vet kan bli rent skrämmande bra.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
