I fredags fastställde hovrätten tingsrättens dom mot den serieöversättare som dömdes i somras för barnpornografibrott för att ha haft några sexuellt antydande mangateckningar i sin dator. Teckningarna avbildade inget verkligt barn – tveksamt om fantasivarelserna överhuvudtaget föreställde människor – men ansågs ändå ”kränkande” för barn ”i allmänhet”.
Det är på många sätt en besynnerlig dom. En förändring i rättsuppfattning verkar ha skett på regeringsnivå. Statliga utredningar talar om att införa ett ”absolut skydd mot sexuella handlingar” och det tycks som om Sverige i praktiken har återinfört statlig censur av bildkonst.
Det handlar om en ny regim som införts nästan utan diskussion – även när det krävts grundlagsändringar. Förutsättningen för domen är att barnpornografi undantagits från den grundlagsskyddade tryckfriheten samt att brottet faller under allmänt åtal – inget brottsoffer krävs för att driva målet. Meningen är att vi i detta ska se en god stat som vill skydda barnen. Men det verkar som att den svenska staten håller på att återfalla i sin gamla ovana att ägna sig åt att förfölja omoral istället för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter.
De första att falla är barnen själva. Det absoluta skyddet mot sexuella handlingar kriminaliserar i praktiken deras sexualitet. Det är en princip som upphöjer en pedofilfantasi till norm: barn skall vara rena från sexuellt begär och sexuell utlevelse. När grundantagandet är att barn inte rimligen kan vilja ha sex – även om de tror någonting annat – blir all sexuell aktivitet bland minderåriga övergrepp. Vi har redan sett en sextonårig flicka åtalas för våldtäkt mot barn för att hon hade sex med två trettonåriga pojkar. Och då det är förbjudet att ta och sprida sexuellt anspelande bilder av minderåriga – vilket är det centrala momentet i många fjortissajter – får vi plötsligt en mängd barnförbrytare?
När barn (eller kvinnor) konstrueras som offer a priori, snävas ramarna för det normala, acceptabla och legala in och allas fri- och rättigheter begränsas. Den repressiva effekten är allmän även om lagarna inte appliceras generellt. Polisen lär inte gå hem till folk och leta efter gamla illustrerade upplagor av Alice i underlandet. Men Kungliga biblioteket har redan frågat vad de ska göra med allt arkivmaterial som faller inom den nya juridiska definitionen av barnpornografi. Och serieöversättaren har fått sparken av Bonnier Carlsen, ett förlag som inför den nya regimen inte tänker vare sig solidarisera sig med en medarbetare de profiterat stort på eller stå upp för tankens och konstens frihet.
