Exakt vad betyder ”skydd av civilbefolkning” när man släpper bomber från luften över städer? Och hur ska man förstå Frankrikes och Saudiarabiens ”stöd för demokrati” i Libyen? Tror de att vi glömt att fransmännens första reaktion på revolutionen i Tunisien var att erbjuda förstärkningar till diktatorn och att saudiarabiska styrkor håller på att massakrera demokratiförespråkare i Bahrain?
Nyckeln till förståelse tycks finnas i begreppen ”skydd av vitala intressen” och ”stabilitet”.
Vitala intressen i detta sammanhang innebär tillgång till olja, kontroll av migrationsflöden och säkring av militära strategiska mål. ”Stabilitet” ger sken av ha med fred att göra, men den stabilitet som här ska upprätthållas inkluderar aggressiv krigsföring, i likhet med det som under senare år skett i Irak, Libanon och Gaza. Det våld som utövats och som fortfarande pågår anses stabilt, medan allierade diktatorer som faller sägs riskera stabiliteten. Stabilitet i den här bemärkelsen handlar om att upprätthålla eller förstärka västvärldens maktställning i regionen vilket inkluderar tolerans mot Israels ockupation och fortsatt förtryck av palestinierna.
Skydd av vitala intressen ges en humanitär aura. Men vitala intressen är inte alls detsamma som människoliv: diktatur och våld mot det egna folket är acceptabelt när det inte hotar tillgång till olja som i Bahrain, men oacceptabelt om det gör det som i Libyen. Demokrati är önskvärd när den är stabilt västtillvänd. Finns anledning att tro att folkets vilja inte kommer att stödja västerländsk och israelisk dominans är den farlig. Då sägs det att det finns risk för ”att den nya regimen inte blir sekulär”. Sekulär är här nära knutet till stabilt: det är väldigt viktigt att Egypten får en ”sekulär regim” men det går bra med en religiös regim i Saudiarabien och en religiöst definierad etnokrati i Israel.
Som Hussein Ali Agrama skriver i sin intressanta analys av revolutionen i Egypten uttrycker arabvärldens revolutionsvåg en folklig suveränitet och en demokratisk anda som föregår staternas omdefinieringar. Det finns ett avstånd mellan vad folk menar med demokrati och vad stater åsyftar med ordet. Kraven på frihet, jämlikhet och rättvisa är i ena fallet indifferenta mot den politiska retorik som försöker blanda bort korten för att behålla makten och i det andra fallet del av den politiska retorik som försöker blanda upp korten. Som medborgare borde vi ha intresse av att våra stater slutar ”skydda civila” som täckmantel för att skydda egna ekonomiska och geopolitiska intressen och istället underställer sig folkviljan i den allmänmänskliga mening som blir synlig i revolutionens krav.
