Demokratin som vi känner den är död. Reaktionerna på folkresningarna i Grekland och USA bildar ett tydligt mönster: Folket ses som en ”störning”, en ”oordning”. Politiker tillåts så länge de tjänar marknadens intressen och byts ut om de inte gör det. Besluten som rör våra liv och våra barns framtid fattas inte i de ”demokratiska institutionerna”. Staterna agerar på finansmarknadens uppdrag och använder sitt våldsmonopol för att påtvinga folket beslut som berövar dem frukten av sitt arbete och skapar social utslagning i namn av abstrakta förväntningar om ”tillväxt” och profit. Därför är det egentligen mer praktiskt att låta ekonomer (som inte har något beroendeförhållande till ”väljare”) göra jobbet.
Det är en historisk ironi att EU skulle låta demokratin dö just i Aten där den europeiska demokratin sägs ha fötts. Men kanske bidrog det till att slaget varit som mest häftigt just där. Den amerikanska revolutionens demokratiska vision hölls vid liv i den strid vid ”imperiets hjärta” som inspirerat liknande rörelser världen över. För sorgligt att stadens borgmästare skulle agera som en arabisk diktator och skicka polisen att ”städa” bort demonstranterna. En fars som visar tomheten bakom de stora orden i den amerikanska politiska apparaten.
Demokratin är död. Länge leve demokratin! Det är vemodigt att se drömmen om nationalstatsbaserad demokrati försvinna. I synnerhet då vi ännu inte hittat alternativ. Men i de globala folkresningarna mot odemokratiska regimer och finansmarknadsdiktatur finns en kraft ur vilken en ny värld kan födas. Det gamla systemets politiker och bankirer är beroende av folk som producerar och konsumerar, men inte tvärtom. Låt ekonomierna kollapsa, uppfinn den globala generalstrejken, visa vilka som verkligen är oundgängliga för den globala ekonomin. Det lär bli de illegala invandrarnas, de underbetalda kvinnornas, de bortglömda landbygdsbefolkningarnas och de informella arbetarnas tid.
Låter det lite för abstrakt och för teoretiskt? Demokrati växer fram runt hörnet. Det räcker att ta sig till Kvibergs marknad. Politikerna kallar det oordning, ett kodnamn för sådant som inte ingår i profitnissarnas planer. På medborgarmötena för att rädda marknaden är var och en välkommen att göra sin röst hörd. Det är en vacker upplevelse av demokrati där medborgarna själva involverar sig i processen att förvalta det gemensamma, de som arbetar där, de som går dit för att handla, de som försvarar en av de få levande delar av staden som den gentrifierande patrullen ännu inte lyckats sterilisera.
Kampen om Kviberg är ”glokal”. Huruvida den lokala och den globala demokratin kommer att dö eller födas där är fortfarande en öppen fråga.
