Det kan vara en händelse som ser ut som en tanke: På bokmässeseminariet Sverigedemokraterna och slaget om svenskheten rymdes såväl Mona Sahlin som Anneli Hulthén i den månghövdade åhörarskaran.
Sahlin har ju tidigare försökt ”ta debatten” med SD:s partiledare Jimmie Åkesson – ett misslyckande som inte enbart ska ses som ett mått på hennes retoriska kapacitet (det gick inte bättre när Lars Leijonborg försökte). Utan som ett uttryck för den valhänthet som även präglar mediernas förhållningssätt till partiet.
Ta kvällstidningarna som exempel. Nyligen kom Aftonbladet fram till att SD inte skulle få annonsera – och placerade sig själva på ett sluttande plan där det outtalade budskapet plötsligt ska styra en annons lämplighet, en princip som kan bli svår att uttolka och efterleva (vilket också Jimmie Åkesson var snar att uppmärksamma). Expressen valde i samma veva i stället att upphöja Åkesson till en av partiledarna som frågas ut ett år före valet (med reservationen att han inte fick tala invandringspolitik).
Två resonemang som svajar – och som båda bottnar i vad man misstänker kommer att hända tredje söndagen i september 2010.
Utan att trivialisera Sverigedemokraterna är det några saker man bör komma ihåg: ingen opinionsundersökning från något etablerat institut har ännu på ett statistiskt säkerställt vis kunnat påvisa att partiet stöds av över fyra procent av väljarna. Innan de sitter i riksdagen finns det inga skäl att behandla dem som om de gjorde det. Och alla debatter med Sverigedemokraterna blir per automatik debatter om vad de anser är invandringens konsekvenser; kriminalitet, brister i äldrevården, stökiga skolor, våld mot kvinnor – för partiet existerar bara en förklaringsmodell.
Det betyder inte att det ska råda tankeförbud i ämnet. Mats Wingborg – som tillsammans med Anna-Lena Lodenius skrivit boken Slaget om svenskheten – framhöll tvärtom under seminariet att de politiker som säger sig stå upp för det mångkulturella samhället också måste bli duktigare på att tala väl om det.
Att debattera är ett sätt. Och kanske är det oundvikligt, då migrationsminister Tobias Billström redan förra året aviserade att han ville göra ”de specifika problem som folk upplever i förhållande till migrations- och integrationspolitiken” till moderata valfrågor 2010 (SvD 7/3 -08). Men som statsvetaren Henrik Oscarsson påpekat finns det ett sätt att ”ta debatten” som sällan nämns – bjud in riksdagspartierna, lägg fram argumenten, men låt inte Sverigedemokraterna vara med.
