SD:s pressekreterare Linus Bylund pratar med media i ledamotshuset i Stockholm.
SD:s pressekreterare Linus Bylund pratar med media i ledamotshuset i Stockholm. Bild: PONTUS LUNDAHL / TT

Vill Bylund skrota yttrandefrihetslagstiftningen bör han säga det

Debatten om yttrandefrihetens framtid blir omöjlig när sverigedemokratiska företrädare spelar okunniga istället för att säga vad de faktiskt vill. Är deras önskan att skrota våra 254 år gamla yttrandefrihetslagar bör de säga det. Det menar Ulrika Knutson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

LÄS MER:SD:s Bylund: Straffa partiska journalister

LÄS MER:Därför kommer jag fortsätta gå i Bylunds fälla

Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagar. De antogs 1766, alltså för 254 år sedan. Det kan vi tacka Peter Forsskål för. Som ung student skrev han en pamflett med titeln "Tankar om borgerliga friheten" (1759). Där säger han i förordet: "Näst livet kan ingenting vara människorna kärare än frihet". Skrivfriheten satte han högst.

Hans egen skrift blev genast indragen av censuren och Forsskål tvingades i landsflykt. Det passade honom inte så illa. Han var en av Linnés lärjungar och följde med en expedition till Egypten och Jemen, där han samlade in växter och frön. Tyvärr dog han i Jemen, bara 31 år gammal. Linné döpte en liten nässla efter honom, till Forsskalea Tennacissima - "kärv, stickig, hårdnackad och envis". Något säger det om Forsskåls humör.

ANNONS

Hans idéer inspirerade lagstiftarna, och först i världen antog Sveriges riksdag tryck- och yttrandefrihet. Medan frågan var på tapeten infördes även offentlighetsprincipen. Korruption var ett gissel på 1700-talet, men öppenhet kanske kunde komma tillrätta med skumraskeriet, hoppades de framsynta lagstiftarna.

Med tanke på den senaste tidens SD-utspel om yttrandefriheten, public service och journalister som bör straffas, undrar jag: Har Sverigedemokraternas Linus Bylund hört talas om Forsskål?

I veckan publicerade Fokus en uppmärksammad intervju med Bylund. Där tyckte han bland annat att presstödet borde avskaffas och att journalister i public service som bröt mot regeln om opartiskhet borde straffas hårdare. Journalister som fällts av Granskningsnämnden borde få personliga straff. Avdrag på lönen, eller i grövre fall avsked. Tyckte Linus Bylund.

Några dagar senare deltog han i en debatt med Mats Svegfors i P1:s Studio Ett. Svegfors är gammal radiochef, tidigare chefredaktör på Svenska Dagbladet, och ingår i Moderaternas framtidsgrupp. Bylund och Svegfors stod långt från varandra i sakfrågan. Den erfarne Svegfors påpekade stillsamt att om vi skulle straffa enskilda journalister så fick vi skrota hela ansvarig utgivare-systemet, en hörnsten i den svenska yttrandefriheten.

Om Bylund vill skrota våra yttrandefrihetslagar från 1766 så bör han tala om det.

Så är det. För att enskilda journalister inte skall vara rädda för att göra sitt jobb så är det ansvarig utgivare som tar stöten. Detta borde för övrigt bidra till viss självsanering. Man kan räkna ut att på alla redaktioner som har en ansvarig utgivare så förs en seriös diskussion om varje text eller program som publiceras. Ansvarige utgivaren vill ju inte riskera att bli arresterad, eller ens anmäld till Granskningsnämnden, varje dag.

ANNONS

I radioinslaget sa Linus Bylund att visst kunde man ha en ansvarig utgivare som tog straffet - som om man kunde välja! - men det var bättre att den enskilde journalisten ställdes till svars. Så är det ju i verkliga livet, sa Bylund. Vi är ansvariga för våra handlingar.

Själv är jag frilansjournalist och medarbetar ibland i public service, ibland i GP och andra tidningar. Varje gång är det jag har skrivit underkastat ansvarig utgivare. När jag skriver böcker är det en annan sak, då är jag själv ansvarig. Det är en praktisk sida av den svenska yttrandefriheten.

Linus Bylund vet hur yttrandefriheten fungerar, men han låtsas okunnig. Det är ju normalt att vara okunnig. De flesta människor vet inte alls hur ansvarig utgivare-systemet funkar. Det är rätt komplicerat. Men Linus Bylund har haft som jobb att veta. Han har varit riksdagsman. Ändå låtsas han okunnig. Det är någonting nytt. I radion kunde man höra hur Mats Svegfors drog efter andan. Det är så svårt att debattera om man inte är överens om vissa centrala premisser.

Det är också svårt att tolka Linus Bylunds utspel på annat sätt än att han vill skrota de svenska yttrandefrihetslagarna. Då bör han säga det, så att vi kan diskutera saken. 2016 sa Bylund att han betraktade journalister som motståndare. Nu, fyra år senare, sa han vänligt att "Vi vill inte se public service enbart som motståndare". Det låter nästan som en utsträckt hand.

ANNONS

Som journalist betraktar jag inte Linus Bylund som motståndare varken i hans gamla funktion som riksdagsman eller i hans nya funktion som ledamot av förvaltningsstyrelsen. Det är tvärtom två funktioner som jag har respekt för. Funktioner som medför ansvar. Linus Bylund och jag är säkert inte överens om allting här i världen, men vi borde kunna bli överens om hur systemet med ansvarig utgivare fungerar i Sverige. Om Bylund vill skrota våra yttrandefrihetslagar från 1766 så bör han tala om det.

Tills vidare rekommenderar jag varmt Peter Forsskåls Tankar om borgerliga friheten.

LÄS MER:Jimmie Åkesson borde förklara vad vi vinner på att försämra public service

LÄS MER:Vill Sverigedemokraterna inte bli tagna på allvar?

ANNONS