Kurdo Baksi: Sveket mot kvinnorna i Iran kommer att förfölja oss

På lördag, den 16 september, är det ett år sedan den modiga kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini miste sitt liv på ett sjukhus i Iran. 22-åriga Jina avled efter att ha misshandlats av ayatollornas så kallade moralpoliser som ansåg att Jina inte hade dolt hela sitt hår under slöjan.

Sedan ayatollorna tog makten i Iran 1979 behandlas kvinnor som andra klassens medborgare. De får inte klä sig som de vill. De får inte bestämma över sin kropp. De får inte åka utomlands utan tillstånd från fadern eller maken.

Trots att kvinnoförtrycket är inskrivet i den iranska författningen har det internationella samfundet fortsatt sina relationer med ayatollorna. Många som drabbats av förtrycket i Iran har flytt till Sverige. I två nya böcker skildras förtrycket av kvinnor och minoriteter i Iran. I Ala Rianis ”Krigets dotter” (Natur & Kultur) följer vi en kurdisk flicka som föds mitt under revolutionen i Iran och som efter många strapatser hamnar i Sverige. Shemal Samuelsons ”Fängelsevakten” (Lava förlag) är en ögonvittnesskildring av sexuellt utnyttjande av unga kurdiska kvinnor i religionens namn.

Jinas tragiska öde väckte en storm av ilska över hela Iran och ledde till massdemonstrationer mot könssegregation, förtryck och diskriminering. Under parollerna "Kvinna, liv, frihet" demonstrerade miljontals människor i samtliga provinser för att avlägsna ayatollorna från makten och skapa ett mer demokratiskt, jämställt och mångetniskt Iran där alla oavsett kön, religion, etnicitet och sexualitet har samma rättigheter. Såväl kvinnor som män över hela Iran efterlyste stöd från omvärlden, men något märkbart stöd syntes inte till. Inga rop hjälpte. Omvärlden svek kvinnorna i Iran precis som den svek kvinnorna i Afghanistan. De ekonomiska intressena vägde tyngre än de humanistiska värdena. Det är en sådan värld vi lever i.

Iran har diplomatiska förbindelser med så gott som alla stater i världen. Iran behandlas som vilken normal stat som helst.

Vad har hänt under det gångna året när det gäller de grundläggande mänskliga rättigheterna? Å ena sidan är det fler kvinnor som går på gatorna utan slöja. Å andra sidan har förtrycket av kvinnor hårdnat eftersom moralpolisen återigen är aktiv och hotfull runt om i Iran. Hundratals skolelever har utsatts för giftattacker som Irans hälsominister benämner ”en mildare förgiftning”.

Journalisterna Niloofar Hamedi och Elaheh Mohammadi som rapporterat om Jinas Mahsa Aminis död riskerar fängelsestraff för att ”samarbeta med främmande makt”. Förtrycket mot kurder har förvärrats och fördjupats. Enligt Amnesty var hälften av alla som dödades i protester kurder eller balocher.

En ny våg av förföljelse drabbar de religiösa bahaierna i landet. De senaste veckorna har mer än 180 incidenter rapporterats, varav över 60 arresteringar och frihetsberövanden, enligt Baha'i International Community i Genève. Ett exempel är den nittioårige Jamaloddin Khanjani som redan tillbringat 10 år i fängelse på grund av sin tro. Trots skör hälsa arresterades han igen för sin tro den 13 augusti och kunde komma hem först efter en extremt hög borgensumma, motsvarande en miljon svenska kronor.

Listan över förtrycket kan göras hur lång som helst. Men vad som grämer mig är att Iran fortsätter vara medlem i Förenta Nationerna. Iran har diplomatiska förbindelser med så gott som alla stater i världen. Iran behandlas som vilken normal stat som helst.

Sveket mot kvinnorna i Iran och Afghanistan lämnar ingen ro i mig av flera anledningar. ”Vi såg diskriminering, vi såg könssegregation, vi såg förtryck men vi gjorde inget” är varken en vacker eller stolt berättelse att förmedla till sina barn och barnbarn.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Konstnären: Protesterna kommer att ta ny fart

LÄS MER:Iranexpert om Aminis död: Triggade en lavin

LÄS MER:Irans opposition splittrad ett år efter Aminis död

Kurdo Baksi