Knausgård är aktuell med en ny roman, den tredje delen i sviten om morgonstjärnan. Mottagandet har varit blandat. Björn Wiman hyllar honom i DN (24/3), liksom Anna Tullberg i Sveriges Radio (27/3). I Svenska Dagbladet skriver John Sjöberg att han är en exceptionell uttolkare av samtiden (25/3). I Aftonbladet tycker däremot Carl-Michael Edenborg att det är en riktig skitbok. Varför framkommer inte riktigt i recensionen. Faktiskt framkommer inte särskilt mycket, förutom Edenborgs antipati gentemot författaren.
Han menar att de positiva recensionerna är ett fall av lokalpatriotism — utanför Skandinavien har Knausgård nämligen sågats. Nja. ”Vargarna från evighetens skog” har ännu inte utkommit på engelska, än så länge är det alltså bara första delen som publicerats och den har, om än inte hyllats, inte heller sågats. Mottagandet har varit blandat, serien kan därför inte betraktas som en internationell flopp. På sina ställen har han hyllats ordentligt, bland annat skrev Patricia Lockwood en lång essä om ”Morgonstjärnan” i The London Review of Books, en text som inte kan betraktas som något annat än en kärleksförklaring till Knausgårds litterära gärning.
Edenborgs sågning har blivit en grej i Norge. I en artikel i norska Dagbladet (29/3) verkar de tillfrågade, bland annat den pressansvarige på förlaget Oktober, vara milt förvånade – mottagandet har ändå varit positivt överlag. De reagerar också på att Edenborg läst boken som slutet på en trilogi, vilket det inte är.
Edenborg tycker att Knausgårds beskrivningar av smörgåspålägg är tråkiga. Jag tycker att han skapar stor litteratur av en macka.
Jag har alltid haft svårt att förstå varför Knausgård anklagas för misogyni och så även nu. Edenborg menar dock att han ”skriver in sig i en gammal västerländsk tradition av att demonisera kvinnlig sexualitet”. Jag läser det snarare som att han skriver fram en demonisk verklighet, i vilken sexualitet också finns. Detta kan och bör såklart sättas in i ett större sammanhang, vilket Edenborg gör. Likväl läser jag skildringen av Tove som en skildring av hur det är att leva med en psykisk sjukdom, i vilken sexuella utsvävningar är ett symtom, snarare än som en gestaltning av kvinnlig sexualitet som demonisk.
Edenborg lägger fler tecken på sin egen raljans än på att presentera romanen. Han verkar dessutom ha problem med fiktionsbegreppet, när han jämför karaktären Tove med Knausgårds exfru. Till skillnad från ”Min kamp” är serien om morgonstjärnan inte autofiktion. Eventuella likheter med verkligheten hör därför inte hemma i kritiken. Det hade det inte gjort om det var autofiktion heller, men då hade det varit begripligt.
Edenborgs syfte verkar vara att positionera sig själv mot kritikerkåren – han kan minsann tänka självständigt. Framförallt saknar han inte, till skillnad från alla andra, litterär smak. Men en recension bör inte handla om kritikerns litterära smak utan om verket. Edenborg tycker att Knausgårds beskrivningar av smörgåspålägg är tråkiga. Jag tycker att han skapar stor litteratur av en macka.
”Slösa inte ditt liv på de här drygt två tusen boksidorna”, skriver Edenborg. Slösa inte bort era liv på att lyssna på Edenborg, säger jag, utan läs Knausgård i stället! Kalla mig ett får, men jag älskar skiten.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Det tredje riket” av Karl-Ove Knausgård
LÄS MER:Recension: ”Vargarna från evighetens skog” av Karl Ove Knausgård
LÄS MER:Killbristen i kulturen är en myt
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
