Natten efter det slovakiska vallokalsfiaskot – där undersökningar gav de progressiva majoritet för att under rösträkningen visa på motsatsen – har gjort mig allergisk mot att jubla i förskott (3/10 GP). Så trots tecken på seger för en polsk koalition ledd av Donald Tusks liberalkonservativa parti Medborgarplattformen la jag mig vid tretiden – när några regioner fortfarande röstade – utan att korsa fingrarna.
Men. Även om en mandatfördelning kan dröja, även om Polens president Andrzej Duda – det nationalkonservativa Lag och rättvisa-partiet (PiS) kandidat – lär sätta käppar i hjulen, så finns redan saker att glädjas över och resonera om.
Det högsta valdeltagandet i Polen sedan kommunismens fall är en. Bland dem en majoritet kvinnor som i sådana fall har brutit PiS styre sedan 2015, det som avvecklat demokrati, förbjudit abort och gjort Polen till en paria i stil med Ungern. PiS är fortsatt det största partiet (varför presidenten kan ge dem i uppgift att försöka bilda regering). Men att ett av EU:s största länder säger nej till auktoritär utveckling och att radikalhögern får mindre röster än väntat, det är en viktig kursändring. Till och med den tendentiösa folkomröstning som PiS ordnade misslyckades: deltagandet hamnade under 50 procent och räknas inte.
Det här är verkligheten vi som kritiserat Ungerns, Polens och Slovakiens utveckling har pekat på.
Men en demokratisk koalition kommer inte få det lätt. Inte på grund av sinnebilden av polsk riksdag och kaos (även om koalitioner med flera småpartier bäddar för det). Nej, i dagens Centraleuropa är problemet också ett annat. De demokratiska krafterna kommer få kämpa i den uppförsbacke som PiS politisering av statsapparaten skapat. Mot medier med slagsida, mot domstolsväsendet och den katolska kyrkans inflytande.
Det här är verkligheten vi som kritiserat Ungerns, Polens och Slovakiens utveckling har pekat på. Att en vinst för progressiva krafter numera innebär ett större arbete än i en vanlig demokrati. Lägg till det att PiS, liksom alla regionens socialkonservativa och populister, ägnat sig åt bidragsregn. Att kapa sådana flöden, som exempelvis var svåra att bära för den tjeckiska ekonomin, är inte populärt. Den tjeckiska koalition som skapades för att 2021 få bort den tjeckiske oligarken Andrej Babiš – som stadigt höjde pensionerna – är nu den minst populära regeringen sedan 1989. Babiš parti är landets största, och ytterhögern växer. Samma sak hände i Slovakien – som häromveckan röstade tillbaka korrupta, ryssvänliga krafter.
Det andrum ett eventuellt demokratiskt vägval innebär för Polen, för regionen och för EU måste därför tas tillvara på bästa sätt. Även om det kan bli svårt att i brådrasket reformera en skändlig, dödlig abortlagstiftning och att demokratisera och avpolitisera staten så bryter en regering ledd av Donald Tusk förhoppningsvis hatspråket, hetsen mot hbtq-gruppen och oliktänkande. En nylig regeringsorkestrerad storm mot regissören Agnieszka Holland liknade kommunisternas jakt på dissidenter. EU kan hjälpa genom att skyndsamt släppa de fonder man frös på grund av PiS avdemokratisering.
För med så mycket pågående sorg i detta Europas hjärta är det nämligen mer än en symbol om det visar sig att PiS hålls borta från makten. Och man får hoppas att EU är lika bra på att stötta detta som man har varit på att kritisera Polens negativa utveckling.
För, som Centraleuropa alltför ofta bevisar, finns det flera sorters mörker med vilka man kan kväva demokratin.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Hamas terror påminner om Bataclan och Butja
LÄS MER:Därför ska du bry dig om valresultatet i Slovakien
LÄS MER:En rädd medelklass är demokratins största hot
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
