Det är världspoesidagen idag och jag tänker såhär: poesi, vad ska vi med den till? Om vi frågar de tusentals aktiva användarna på poeter.se så får vi nog en typ av svar. Om vi frågar kultursidans Mikaela Blomqvist får vi helt säkert ett annat.
Med jämna mellanrum ställs det krav på att poesin ska tala ur skägget och inte göra sig så jävla märkvärdig, därför är litteraturhistorien kantad av obegriplighetsdebatter.
Tråkigt, tyckte före detta kulturchef Björn Werner i sitt (bland annat av mig) utskällda inlägg om de två Augustnominerade poesititlarna. Sedan försökte han i tidningen Vi förstå sig på den svenska samtidslyriken, bland annat med hjälp av poeten Jenny Tunedal. Det gick sådär.
Men är det bara den svenska samtidslyrikens fel? Är det inte en poäng med att det mitt i de snabba texternas århundrade finns en typ av text som inte är omedelbart tillgänglig – som inte går att konsumera som en vara? Kan inte motståndet ha en funktion?
Själv både läser och lyssnar jag på poesi på vinst och på förlust, ungefär som på ett språk jag inte helt behärskar. Associativt, öppet, med ett slags förhöjd uppmärksamhet.
Inte sällan får jag lön för mödan.
Slap af, vill man skrika ibland. Det är tillåtet att skratta.
Okej, jag skulle inte ha något emot om stämningen kring poesi vore mindre hövisk och högstämd – och mer välkomnande.
Medan poetry slam-publiken applåderar och tjoar har den upplästa bokpoesin oftare en artigt – eller ska vi säga ängsligt – avvaktande publik. Slap af, vill man skrika ibland. Det är tillåtet att skratta.
Som tur är finns det poesi såväl för den ena som för den andra. Man kan läsa på sin kammare eller möta poesin på stojiga festivaler eller på stillsamma uppläsningskvällar. Man kan arrangera bokcirklar eller läsa tillsammans: ”shared reading”. På sajten lyrikline finns en hel uppsjö inläst samtidslyrik på alla upptänkliga språk.
Själv lyssnade jag på den ukrainsk-amerikanske poeten Ilya Kaminsky som läste på sitt oefterhärmliga vis på Judiska salongen på Litteraturhuset förra veckan. Nu ligger ”Dansa i Odessa” bredvid sängen.
I kväll går jag till Majornas bibliotek och lyssnar på akademiledamoten Jila Mossaed och Jörgen Lind.
Den franska poeten Robert Desnos brukade redigera en dikt per dag innan han gick och lade sig.
Ja, det är Världspoesidagen i dag – men alla dagar kan vara poesidagar om man vill.
PS Under dagen pågår aktiviteter på bland andra Världslitteraturhuset, kulturhuset i Bergsjön, och stadsbiblioteket. Det finns även en digital aktivitet för barn och ungdomar på nätet under taggen pop up poetry.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
