Någon Sverigebördig dansk fick polisskydd för att åka till Frölunda och spotta invånare i ansiktet. Ja, inte bokstavligen, även om det faktiskt har spridits videoklipp i veckan från ett annat tillfälle där dansksvensken och demonstranter mötts i en bisarr duell där de hostat varandra i ansiktet.
Nej, det metaforiska spottandet handlar om att bränna koraner. Ja, jag talar om den kontroversielle danska politikern Rasmus Paludan. Tidigare, och särskilt i påskas, har liknande aktioner lett till våldsamma protester. Det var väl inte orimligt att tro att det skulle kunna hända igen. Vilket vore oacceptabelt, givetvis. Och obegripligt för majoritetssamhället som inte har någon relation till religion i allmänhet – och Koranen i synnerhet.
Men låt mig då ta ett exempel som gör det hela mer relaterbart. Det sekulära Sverige har ingen religion, men vi har barnen – det allra oskyldigaste och det heligaste. Varje gång någon uttrycker hot mot dessa barn går en säkring hos majoritetsbefolkningen.
Föreställ er att det nu i stället handlat om en person som med polisskydd åkt runt i landet för att på gator och torg sjunga sin sång “Knulla barn”. Att personen genom detta ville testa yttrandefrihetens gränser och sätta finger på hur lätt svenskar kränks även av de mest uppenbara provokationer. Vad är demokrati värt, om den inte inkluderar även det som går utanför den goda smakens gräns, kanske personen skulle resonera.
Varje gång någon uttrycker hot mot dessa barn går en säkring hos majoritetsbefolkningen.
Exemplet är från verkligheten, eftersom komikern Anton “Mr Cool” Magnusson gjorde just detta. Han åkte inte land och rike runt, men han släppte låten “Knulla barn” på Spotify, vilket ledde till våldsamma protester från småbarnsfamiljer. Under öppen identitet lovade pappor att slita huvudet av honom. Hans klubbspelningar bomb- och dödshotades.
Alla arrangörer ställde in, utom en som ville stå upp för yttrandefriheten och artisten. Tills klubbägaren fick information om att 70 småbarnsföräldrar samlats i en mobb utanför klubben och utlovat våld om artisten skulle uppträda. Han skulle inte ens spela den låten, det räckte med att han existerade på en scen för att svenska småbarnsföräldrar från det sekulära majoritetssamhället skulle hota med att ta till våld.
Jag ska inte citera låten, den är för grov. Det behövs inte heller för att förstå poängen. Men tycker du allt detta låter orimligt – googla texten.
Poängen är att den danske debattören inte är någon yttrandefrihetshjälte, utan en politiker som använder sig av skenmanövrar. Han skapar illusionen av att polisbeskydd behövs för att det är muslimer han provocerar. Men vi bör snarare förstå det som att han står där och ropar att han vill knulla barn.
Även ett sådant skämtade skulle förstås vara en medborgerlig rättighet och förtjäna skydd av polisen. Men det skulle landa helt annorlunda i kulturdebatten.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Högerextrema politikern Paludan besöker Frölunda torg
LÄS MER:Varför vill inte dagens ungdom bli journalister?
LÄS MER:Influencers är ett hot mot den fria journalistiken
LÄS MER:Det har blivit woke att slappa
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
