Medialt framstår efterdyningarna av metoo-härvan som en kung Midas för vår tid. Allt som den mytiske kung Midas rörde vid blev guld, bokstavligen allt. Men också älskarinnor, mat och dryck förvandlades till guld i hans händer, allt levande blev död metall och kungen svalt ihjäl. Kanske tog han sig för pannan och dog av det.
Metoo hade denna kraftfulla rekyl. I efterhand har många som skrivit om metoo fått äta upp förhastade slutsatser.
Vi minns 2017. Plötsligt kokade nätets sociala medier av vittnesmål om sexuella övergrepp och patriarkal arrogans. Bransch efter bransch berättade att männen betett sig som svin, då som nu. På teatrar, i domstolar, på sjukhus, på tidningsredaktioner och på gatan, där de vanliga torskarna plaskar. Sympatiyttringar och anklagelser haglade. Efter de första styrkekramarna i kollektiva upprop, där det viktiga var att visa bredden på övergreppen, krävde opinionen starkare don. Man ville se blod. metoo behövde namn. När kändisar från tv och medievärlden namngavs för påstådda sexuella övergrepp hakade traditionella medier på i en aldrig tidigare skådad omfattning, som om ingen redaktör mindes en stavelse av de mossiga pressetiska reglerna.
LÄS MER:Cissi Wallin döms för grovt förtal
I maj 2018 skickade Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd tio tidningar till rakning för sin behandling av Fredrik Virtanen, Martin Timell och Benny Fredriksson. Alla fälldes, och de flesta hade skrivit om Fredrik Virtanen.
Nu kräver han deras ursäkt, skriver han på sin blogg. En ursäkt och upphävt yrkesförbud. "Aftonbladet borde återanställa mig".
På måndagen fick Fredrik Virtanen en juridisk upprättelse då Stockholms tingsrätt dömde influencern Cissi Wallin till villkorlig dom och dagsböter för grovt förtal, efter att upprepade gånger ha skrivit på sociala medier att Virtanen våldtagit henne och andra kvinnor. Cissi Wallin säger att hon tänker överklaga domen.
I avsnittet om metoo slingrar sig rätten som en orm i en myrstack.
Domen har några intressanta partier, som visar hur svårt det är att orientera sig i det etiska landskapet. I avsnittet om metoo slingrar sig rätten som en orm i en myrstack. Man tycker att frågor om sexuella övergrepp och trakasserier "självklart är av stort samhällsintresse och måste få diskuteras. Det står också klart att metoo-rörelsen gav uppmärksamhet åt dessa frågor och ledde till positiva förändringar. Tingsrätten ifrågasätter inte heller att de namngivningar som skedde inom ramen för uppropet kan ha bidragit till uppmärksamheten". Men namngivning är inget självklart, utan får bedömas i varje enskilt fall.
LÄS MER:SVT fälls för Josefin Nilsson-dokumentär
För att få en omelett måste man tydligen knäcka ägg, menar tingsrätten. Men här försöker rätten ändå att pussla ihop ägget Virtanen.
Det är en slump som ser ut som en tanke, att Granskningsnämnden för radio och tv på måndagen fällde två uppmärksammade radio- och tv-inslag med bäring på metoo. Det gällde SVT-produktionen om artisten Josefin Nilsson, och radiodokumentären Hästgården. Båda produktionerna har belönats med priser och nått en rekordpublik. Hästgården nominerades också till Stora Journalistpriset.
Också här är relationerna mellan traditionella medier och sociala medier en central fråga. Ska vi alls vänja oss vid att traditionella medier, med hög svansföring när det gäller källkritik och publicistiskt ansvar, surfar efter skvaller och förtal? Vad har medierna egentligen lärt sig av metoo?
