Nahel Merzouks död, den 17-årige fransman med nord-afrikansk bakgrund som mördades av en polisman mitt under ljusa dagen vid ett trafikstopp tisdag förra veckan, har satt Paris och stora delar av Frankrikes städer i brand. Igen. Våld föder våld. Så har det alltid varit, men det största våldet i det här fallet är poliskårens, som strax efter tragedin ljög, först till medierna när de hävdade att Nahel och hans kamrater hade försökt köra över en av polismännen. Som ofta är fallet, rapporterade nationella medier polisens version som fakta tills en mobiltelefonvideo från en åskådare visade den förödande sanningen. Polismannens liv var ingalunda hotat, men han riktade vapnet mot Nahel och sköt mot hans bröst. Polismannens brutala mord på Nahel har skakat fransmännen så till den grad att upproren i Paris förorter 2005 ter sig bleka i jämförelse. En psykoanalytikerkollega säger till mig att han förstår ungdomarna. "När inget är tillåtet längre, är den laglösa handlingen den enda möjliga frihetsakten. När de som ska inkarnera lagen ljuger, ja, då blir allt tillåtet. Det är som föräldrar som ljuger för sina barn, om viktiga, livsavgörande saker. Dessa lögner är alltid traumatiserande". Jag håller med och förstår ungdomarnas vrede.
Enligt inrikesdepartementet har 5000 bilar samt 1000 byggnader satts i brand eller plundrats, däribland rådhus, butiker, bankkontor och en lokalpolitikers hus. Polismannen är häktad, sitter själv i polisförhör och utreds för dråp. Ett par högerextrema personer har dragit igång en stödkassa till honom och hans familj, som kommit upp i motsvarande nästan 12 miljoner kronor i skrivande stund. Den franska polisen är en av de dödligaste i Europa: ett dödsfall på tio år i Tyskland mot ett varje månad i Frankrike, konstaterade den franske sociologen Sebastian Roché nyligen. ”Den franska polisen dödade Nahel, eftersom fransk rasism möjliggjorde det”, lyder en byline i en av kvällstidningarna. Men är rasismen den enda orsaken till våldet? ”Människan är en varg för människan” hävdade Thomas Hobbes, när han försökte förstå sig på de konflikter som uppstår när sociala kontrakt bryts. Ligger inte våldet i människans natur? Jo, men jag tror att vi behöver anlägga fler perspektiv för att ringa in problemet.
Den franska polisen är en av de dödligaste i Europa: ett dödsfall på tio år i Tyskland mot ett varje månad i Frankrike.
Den franska polisens våldsmanöver har intensifierats drastiskt sedan terrorattentaten som drabbade Frankrike, de gula västarnas frammarscher och protesterna mot pensionsreformen nyligen. Europarådet har flera gånger liksom Amnesty International förkastat den franska polisens överdrivna våldslogik. Inte undra på att så många fransmän fått nog och svarar på polisens våld med våld. Många talar om fransmännens svar på tragedin kring George Floyd som dödades av polismannen Derek Chauvin 2020. Chauvin befanns skyldig till mordet och fick 22 års fängelse. Vi får se hur många år polismannen som dödade Nahel kommer att få. Men är det verkligen polisens våld som är problemet, eller är det den franska statens politiska våld?
Macron och hans tjänstemän talar om ytterligare förstärkningar av poliskåren och rättsväsendet. Innan Sarkozy kom till makten 2007 fanns det flera statligt subventionerade insatser för att bringa närpolisen och förortsungdomar närmare varandra genom olika sorts gemensamma aktiviteter såsom fotboll och liknande. När dessa preventiva insatser drogs in i och med Sarkozys ankomst vid makten, ökade ungdomsvåldet drastiskt. Det är uppenbart att den franska poliskåren arbetar mer för att skydda sina ledare och de statliga institutionerna än folket. Var tredje person med arabiskt ursprung har en gång i sitt liv stoppats för poliskontroll av polis, vilket bara undergrävt glappet mellan diskriminerade och privilegierade. Och vad ska man säga om den hårfina linje mellan polisiär effektivitet och medborgerlig integritet under pandemin, när vi i Frankrike på allvar levde i en polisiär stat som höll sina medborgare i ett järngrepp? Den polisiära staten har inte försvunnit i och med pandemins försvinnande. Den lever och frodas mer än någonsin.
Det är uppenbart att den franska poliskåren arbetar mer för att skydda sina ledare och de statliga institutionerna än folket.
Själv finner jag tröst hos den legendariska Mathieu Kassovitz, filmaren till den lika legendariska filmen ”La Haine”, ("Medan vi faller”) som satte fingret på glappet mellan förortens bortglömda och centrum redan i slutet på 1990-talet. Hans svartvita men djupt nyanserade film säger mer om den tid vi lever i nu, än de flesta filmer som utkommit de senaste 30 åren. Häromdagen kommenterade han Nahels död i en tv-studio med att säga att nedtrappningen av våldet måste komma från auktoriteterna: ”När man är ung, gör man dumheter, oavsett om man är svart eller vit, rik eller fattig. Tror ni inte att det finns ungdomar i 16:e arrondissement (en rik stadsdel i Paris) som kör i sina föräldrars mäktiga bilar i racerfart? En vit kille, som kommer från en rik familj, som blir stoppad av polisen, riskerar han att bli skjuten av polismannen ifråga?” frågade han retoriskt. Vi vet alla svaret på den frågan.
Polisens våld är bara resultatet av en omänsklig våldspolitik som sätter institutionernas säkerhet och de kapitalistiska intressena före folkets. Polisen är underbetald, överarbetad och djupt föraktad av gemene man. Självmordsfrekvensen är hög. Högre än i andra länder. Den franska polisen och folket sitter egentligen i samma båt. Vi får hoppas att de en vacker dag kommer att inse det och gemensamt göra uppror mot statens våld och det sociala kontrakt som det brutit.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Fransmännen älskar att hata Macron
LÄS MER:Paris just nu är som en konstvernissage från helvetet
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
