2010 skrev jag tillsammans med Elisabet Qvarford en reportagebok som vi kallade ”Svensk, svenskare...ett reportage om Sverigedemokraterna” (Optimal förlag). Som omslagsbild valde vi en bild på en skyltdocka klädd i Sverigedräkten och en huvudduk som inte var någon av de vanliga. Skyltdockan var designad av konstnärsgruppen Ful Design.
Till Sverigedräkten finns flera olika huvudbonader, exempelvis hättan, hucklet och det dok som den kungliga familjen oftast brukar ses i. Men den här huvudduken hade lite mer tyg och bars på ett sätt som fick den att se muslimsk ut. Vi tyckte dockan speglade vår tid väl, konflikten mellan det traditionella och det nya.
Skyltdockan hade tidigare varit med i en utställning på Designgalleriet i Stockholm som designgruppen kallade ”Moder Svea”. Efter att den visades utbröt stor upprördhet. Gruppen beskriver att både ”dräktpolisen” och extremhögern hade åsikter om vad man får och inte får göra med Sverigedräkten, trots att de varit mycket respektfulla både gentemot svensk tradition och islam.
Jag är nog lite av en dräktpolis. Jag tycker till exempel det är ganska upprörande med utsläppt hår till Sverigedräkten, som exempelvis SD:s Louise Erixon har haft vid Riksdagens högtidliga öppnande.
Denna gång tog partisekreteraren Rickard Jomshof i från tårna och hävdade på Twitter att bilden är en ”våldtäkt på Sverige”.
På nationaldagen i år tog Anwaar Al Saleh, partiet Nyans kandidat i Malmö, på sig Sverigedräkten. På huvudet bar hon en diskret hijab och ovanpå den en blomsterkrans. På sociala medier rasades det, vilket väl kan anses vara förutsägbart.
Men jag tror inte det är dräktpoliserna som är i farten denna gång. Det har gått 13 år sedan utställningen på Designgalleriet, men ingenting har förändrats under denna tid. Muslimer är fortfarande, om inte mer, illa sedda av vissa. De får inte bära Sverigedräkten. Högerextremismen är om inte starkare så åtminstone inte svagare. Lika förutsägbart är att Sverigedemokraternas ledarskikt ska reagera. Denna gång tog partisekreteraren Rickard Jomshof i från tårna och hävdade på Twitter att bilden är en ”våldtäkt på Sverige”.
Vi inom ”dräktpolisen” kan dock påpeka att Sverigedräkten togs fram för att användas av kvinnor som inte hade någon egen bygdedräkt. Till kvinnor som bodde i städerna eller hade flyttat till landet. Dräkten föll sedan lite i glömska men togs upp av vår invandrade drottning och nu bär såväl Silvia som prinsessorna dräkten, liksom många andra kvinnor runt om i Sverige.
Så även Anwaar Al Saleh. En 19-årig tjej från Malmö, med rötter i Palestina. Som nyutkommen ”dräktpolis” är jag lite skeptisk till blomsterkransen, men kan ha överseende med den. Det finns allvarligare saker att uppröras över.
Annika Hamrud är journalist och författare.
Fakta: Sverigedräkten
Sverigedräkten skapades 1903 av Märta Jörgensen (1874–1967) som högtidsdräkt för borgerskapets kvinnor. Dräkten var avsedd som ett alternativ till den ”opraktiska och ohälsosamma modedräkten” men föll efter en tid i glömska. 1977 återlanserades dräkten av Nordiska museet och Stockholms Läns Hembygdsförening. Sin stora renässans fick Sverigedräkten emellertid när drottning Silvia valde att bära den vid det första officiella nationaldagsfirandet 1983, vilket resulterade i en stor efterfrågan av plagget.
