Medier vill att Facebook ska betala för att medier får publicera länkar där. Är det ett skämt? Nej, i Australien blir det snart lag. Vilket fått Facebook att blockera länkar till australienska medier. Det är rond 2 i det krig som nu på allvar tilltagit mellan två medie-monopolister: Traditionella medier och nätjättar.
Klickar man in på någon av Australienska mediers facebooksidor gapar det numera tomt. “Inga inlägg” står det på The sydney morning heralds facebooksida. Försöker du som vanlig svensk facebookanvändare posta en länk till australienska medier sida varnar Facebook att det inte går, på grund av lagstiftning. Det är en närmast bisarr upptrappning i det krig som pågått i många år mellan en gammal och ny medievärld.
Bakgrunden är pengar. Medier har i flera hundra år haft monopol på informationsspridning. Papperstidningar var ett slags dåtidens internet och hade två huvudsakliga och starka intäktsströmmar; prenumerationer och annonser. När internet kom började annonsintäkterna långsamt dala för tidningen. Annonsörer vände sig till den som nådde flest och bäst och skiftade då över till nästa monopolaktör: Nätjättarna Google och Facebook. Hit går nu en överväldigande majoritet av alla nya annonspengar. För traditionella medier har det varit katastrofalt, vilket den som följt branschmedier kunnat följa. För bara några veckor sedan varslade TV4, som i huvudsak är annonsfinansierat, 100 anställda. Denna förlorade intäktsström skapar ojämlikhet, menar nu traditionella medier. Journalistik är oumbärligt för demokratin, så varför ska nätjättar få ta halva journalistikens intäktsström?
Facebook, flexar sina monopolmuskler genom att redan nu markerar att de kan ta vilka beslut som helst utan att det rör dem i ryggen.
Frågan kan låta rimlig, men är också en av de kapitalistiska marknadens brutala konsekvenser: Kodak fick aldrig bidrag från Instagram. Skrivmaskinsmärket Facit räddades aldrig av Dell. Samtidigt är journalistikens samhällsbidrag större än vad prylar någonsin kan vara, och därför har frågan ändå fått fäste i debatten. Inte minst för att debatten i huvudsak styrs av en part i målet: Traditionella medier.
Detta har nu lett till ett slags krig mellan nya och gamla monopolister.
Rond 1 var Upphovsrättsdirektivet. På EU-nivå lyckades traditionella aktörer inom både journalistik, film och tv lobba in ett förslag som skulle kräva att nätjättarna tvingades förhandla om betalning för innehåll som spreds på deras plattformar. En i många delar rimlig ingång, men som fick märkliga följder. I artikel 11, som senare kom att kallas “länklicens”, menades att Google begick upphovsrättsintrång ifall mediernas rubrik och ingress syntes vid en googling. Google skulle betala eller visa “väldigt väldigt korta utdrag”. Direktivet röstades igenom med ynka marginal och ska bli lag i sommar i Sverige. I Frankrike blev det lag redan hösten 2019, men då vägrade Google och sa att de hellre visade “väldigt väldigt korta utdrag” och tog bort i princip allt utom några ord när mediernas artiklar syntes i sökresultaten. Inte för att de ogillade journalistik, utan för att de vägrade betala någon enskild bransch för att synas i sökresultaten. Google erbjöd däremot att starta en slags välgörenhetssatsning på en miljard dollar (kaffepengar för Google) för att betala medier att synas i en ny tjänst, vilket Frankrike sett som en triumf.
Rond 2 är vad som nu sker i Australien. Parlamentet har nu antagit en lag som alltså inte handlar om upphovsrätt utan om att länkar överhuvudtaget existerar på sociala medier. Vill Google och Facebook att deras användare ska få länka medier, måste de betala.
Facebooks drag? Ajöss medier. Det beslutet tog man redan i veckan, trots att lagen ännu inte antagits av senaten. Mediers innehåll står för 4 procent av vad medlemmar postar och om medier nu tycker att Facebook snor deras innehåll, ja då får det helt enkelt försvinna från plattformen, resonerar Facebook.
Här är vi nu. I en märklig kraftuppvisning mellan två monopolister som båda beter sig ungefär lika konstigt. Traditionella medier kan sätta agendan på vilket sätt de vill, pressa makten att agera för att inte själva dö. Bedriva djup och naturlig jäv i frågan. Och Facebook, flexar sina monopolmuskler genom att redan nu markerar att de kan ta vilka beslut som helst utan att det rör dem i ryggen.
Hur det kommer sluta? Vem vet. Men en sak är säker: Detta är bara början på ett infekterat krig om kontroll, makt och pengar.
Läs mer av Emanuel Karlsten:
LÄS MER:Det här tar vi med oss – från det usla året 2020
LÄS MER:Därför kommer Trump aldrig lyckas starta en egen plattform
LÄS MER:Även en fällande Estonia-dom hade gått bra
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.