- Det funkar så himla bra överallt. Jag är så tacksam för publiken var jag än är. Fast att jag är helt okänd får jag en otrolig värme, berättar Sofia Jannok.
Hon pratar om lyssnare över stora delar av världen. Den senaste tiden har hon varit ute på en pr-trevande turné utomlands och funnit att det kan vara läge också för en internationell satsning. Hon har sjungit i Kina, USA och flera europeiska länder.
Men först och främst väntar turné i Sverige i samband med utgivningen av nya skivan Áaaogáttis / By the embers (vid glödbädden). Nu sitter hon hemma i Gällivare och berättar i telefon om sig själv. Hon har bullat upp med hjortronsylt och mjölk.
- Det är mycket intervjuer nu, jag tror jag gör fyra idag. Jag är inte van vid situationen, men det är roligt. Sedan ska jag ut och gå i snön och bara andas, säger hon.
Sofia Jannok är långt ifrån känd för den breda massan men har ägnat sig på heltid åt musiken sedan 2005. Hon har alltid gillat att sjunga och började förstå varthän det barkade någonstans runt elvaårsåldern då hon var med i en talangjakt. Sedan dess har hon bland annat vunnit samernas melodifestival 2003 och hon skivdebuterade för två år sedan med White / Ceaskat.
Att den samiska melodifestivalen inte tillhör allmängodset i Sverige, tycker hon är symptomatiskt.
- I Norge brukar de tevesända den. Men det mesta av det samiska är osynligt på svensk sida - fram till nu. Jag skriver inte politiska texter, men hela mitt liv påverkas av hur det är för samerna i Sverige. Jag tycker att staten borde erkänna sin urbefolkning för att komma någonstans, som Norge har gjort för samerna.
Nya skivan klingar av jazz, folkmusik och pop under hennes klara stämma, som säkert kan få en och annan recensent att överväga naturlyriska liknelser om bäckar, snö och fjäll. Sofia Jannok sjunger på samiska i starkt melodidrivna låtar, hon drillar och jojkar och klättrar högt upp i tonerna.
Den vidsträckta nordliga naturen är också en stor inspirationskälla för henne, men hon sjunger även mycket om känslor och relationer. För några år sedan bodde hon i Göteborg där hon gick en sångkurs.
- En jättehärlig stad, säger hon.
Samtidigt ligger de flesta platser i lä i förhållande till vad hon känner för Gällivare och dess omgivningar.
- Jag kommer alltid att ha hemmet häruppe. Här känner jag mig närmare till vad allting handlar om. Det är närmare till att stå ute på en vidd. Varje gång jag står där inser jag hur viktigt det är. Det är viktigt att se att vi inte bara är människor på jorden. I vårt stressiga liv är det lätt att tro att allt bara handlar om samhälle och sociala kontakter. Men det finns en annan del också.
Hennes låtar kan födas var som helst. Oftast kommer melodierna först till henne och hon memorerar dem genom att sjunga utan ackompanjemang.
- Det kan vara i flygplan eller ute i skog och mark och fjäll och sjö. Sedan får jag hjälp av de tre killarna i bandet och vi arrar hop dem, säger hon.
När hon för ett tag sedan flög mellan Gällivare och Stockholm dök en ny melodi upp.
- Jag brukar spela in dem på min mobil. När jag sedan skulle lyssna på den var det bara en massa brum och jag hörde inte en enda ton. Men det var en stark melodi som satt kvar i hjärnan, säger hon.
