Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Skådespelarna Zendaya, till höger, och Hunter Schafer i en scen från "Euphoria" på HBO Nordic. Bild: Eddy Chen

Victoria Greve: Victoria Greve: Det finns inget rättvisemärkt kokain

"Samma personer som utan att tveka flygskammar grannar som åker på weekendresor tror inte på konsumentmakt när det gäller det egna festandet".

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Någonting har hänt med sättet vi pratar om droger.

Sedan Woodstockfestivalen lärde världen om sex, droger och rock’n’roll för femtio år sedan och författaren Birgitta Stenberg lanserade ordet knark, har droger förknippats med flummare, konstnärer och hippies. Och med utslagna människor och kriminalitet.

LÄS MER: Mattias Hagberg: Biskopsgården smutskastas oftare än Danderyd

1978 slog riksdagen fast att narkotika är oförenligt med svensk kultur. Journalisten Magnus Linton analyserar i sin bok "Knark – en svensk historia" från 2015 hur narkomanerna stigmatiserades och gjordes till "den andre" som hotade stabiliteten i samhället, men också misstron det skapade hos ungdomar som faktiskt testade och fick egna, positiva upplevelser av ruset utan att det ledde till social misär.

I dag är det inte längre tabu att prata om att droger också har positiva effekter. Allt fler amerikanska delstater legaliserar cannabis och i vårt grannland Danmark kan läkare skriva ut marijuana på recept. Kliniska tester har visat att psykedeliska droger kan användas för att behandla personer som lider av posttraumatiskt stressyndrom. I popkulturen är drogerna ständigt närvarande. HBO:s första stora tonårsserie "Euphoria" kretsar kring en sjuttonårig missbrukare. Youtubestjärnan Suzi P uppträdde i SVT:s "Sommarlov" med en lätt omarbetad låt om kokain.

Knarkaren är inte längre den andre. De är konsulter och lärare. Det är mina vänner och bekanta.

Vänner som testar första gången efter att de fyllt trettio. En bekant beskriver lyriskt hur det känns att ta MDMA. Man blir klängig, varm och kärleksfull. Som att vara förälskad, säger hen.

Att ta droger blir en form av personlig utveckling. Kulturskribenten Isabelle Ståhl beskriver i sin recension av boken "Psykedelisk renässans" i Sydsvenskan (25/8) hur Silicon Valley-bor mikrodoserar hallucinogener för att öka sin kreativitet.

Det är inte bara en känsla jag har. När SVT Nyheter kartlade det svenska kokainbruket i våras fann de att det ökat kraftigt och blivit billigare. I fjol gjorde polisen 3 700 tillslag, att jämföra med under 1 000 per år innan år 2012. I en studie gjord av Johanna Garpenberg vid Karolinska institutet uppger över 70 procent av krogbesökare under 35 att de någon gång använt droger. Fyrtio år efter nollvisionen tycks narkotikan onekligen vara en del av svensk kultur.

Visst pratas det också om drogernas baksida. Om människor som fastnar i missbruk, unga som riskerar att dö i överdoser eftersom de inte vågar ringa 112. Men också här står personen som tar drogerna i centrum. Förslagen som hörs drar åt konsumentupplysning, som att partyknarkare på festivaler som Way Out West och Summerburst ska kunna testa renheten på sina droger.

LÄS MER: Polisen: Föräldrar hotas att betala barnens knarkskuld

Men om knarkaren nu är en av oss är kanske "den andre" är en ung, mörkhårig kille från ett fattigt område. De som dör för att möta den ökande efterfrågan på droger tas sällan med i kalkylen.

Trots att polisen gång gång pekat på sambandet mellan medelklassens knarkande och dödsskjutningarna. I början av juli hade 23 personer skjutits till döds i Sverige hittills i år. Fler har drabbats sedan dess. Totalt dödades 45 personer i skjutningar i 2018.

Det finns inget rättvisemärkt kokain. Men samma personer som utan att tveka flygskammar grannar som åker på weekendresor eller handlar kläder på HM slår ifrån sig ansvar och tror inte på konsumentmakt när det gäller det egna festandet. Trots att det förmodligen skulle ha betydligt större effekt för gängkriminaliteten om alla svenskar slutade knarka än det skulle ha för klimatet om vi slutade flyga.