Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jan Andersson: Vi lever i återvinningens tid – inte i rövhattarnas

GP:s krönikör Jan Andersson konstaterar att vi lever i återvinningens tid och föreslår en ny regering som årets julklapp.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Årets julklapp 2018 är ett återvunnet plagg. En bättre begagnad tröja eller en second hand-klänning, en jacka i återvunnen polyester, ett par sneakers av petflaskor och sjögräs, mina gamla shorts ... allihop kan de kvala in som årets julklapp.

Inte mina shorts kanske. Däremot mitt lapptäcke från mellanstadiet. Med några snitsiga stygn kunde min son ha funnit en rutig och recyclad poncho istället för en ny kickbike under granen. Kanske låter jag cynisk i överkant men det är inte meningen. Tvärtom tror jag på idén med återvunna plagg och tycker det är ett fint steg att låta kretsloppstanken få en central plats i julfirandet.

Visst. Om varenda käft i Sverige gav bort begagnade textilier i julklapp skulle vi ändå bara ta ett myrsteg bort från den globala miljökris som redan står och stampar i hallen – ungefär så har snacket på sociala medier gått. För det har såklart raljerats över detta, att Handelns utredningsinstitut (HUI) valt att göra offerkoftan till årets julklapp istället för en leasingbil, Iphone X eller ett nytt Sonos-system. Något rejält. En dyr pryl. Sånt som vanliga människor vill ha. Återvunna kläder är ju för muppar och miljöfascister.

Och vi lever inte i en tid av rasister och rövhattar, det bara känns så, vi lever i en tid av återvunna plagg och sneakers gjorda av petflaskor och sjögräs.

Men vet ni vad, vi tar oss i alla fall åt rätt håll. Ett myrsteg är bättre än inget steg alls. Även en tusenmilafärd börjar med ett enda kliv, och så vidare. Dessutom har årets julklapp alltid speglat sin samtid, det står till och med i HUI:s statuter att produkten som utses ska "representera den tid vi lever i". Och vi lever inte i en tid av rasister och rövhattar, det bara känns så, vi lever i en tid av återvunna plagg och petflaske-sneakers. Vi lever i en tid av ekologiska charterresor. Av miljövänliga jeans och klimatsmarta kostymer. Och elcyklar, vilket var förra årets julklapp.

Enligt den kinesiska årskalendern var 2017 eldtuppens år. Men det stämmer inte. Enligt vår västerländska HUI-kalender var det nämligen elcykelns år. Precis som 2014 var aktivitetsarmbandets år, 2009 var spikmattans och 2005 det färgglada pokersetets. Kloka och rejäla val allihop, givet förutsättningen att årets julklapp också måste "ha sålt i stort antal" och "fått ett nyväckt intresse under året".

... senast långfredag bör årets julklapp vara Blocketsåld eller bortforslad till HUI:s elefantkyrkogård, även känd som vinden.

Jag vill dock propsa på ännu ett tillägg, ett julappendix. Detta nyväckta intresse bör inte vara längre än till påska, senast långfredag ska årets julklapp vara Blocketsåld eller bortforslad till vinden, även känd som HUI:s elefantkyrkogård. Där ska robotdammsugaren och råsaftcentrifugen vila i sorgsen glömska bredvid bakmaskinen, woken och videokameran.

Med tanke på alla dessa hopplösa produkter som i decennier upphöjts till årets julklappar – och att miljöförstöring till skillnad från invandring är den enskilt viktigaste frågan för de flesta svenskar – känns det återvunna plagget inte bara som en värdig vinnare i årets julhandel, det borde vinna varje år. Men som alternativ till året julklapp 2018 har jag ändå tre förslag till alla er som kämpar på därute i gråkylan eller som fortsätter att slåss mot väderkvarnar.

1) En ny regering, 2) en kurs i källkritik, 3) snö.