Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Ingrid Bosseldal: Vem ger människan rätt att tvinga hunden till underkastelse?

Dokumentären "Alexandra och alla hennes hundar" har väckt starka reaktioner för sättet hon använder sig av bestraffning i sin hunduppfostran. Ingrid Bosseldal menar att SVT:s försvar för produktionen är naivt: "Det går att aga barn och partners till lydnad – men vi har valt att förbjuda det".

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En gång lyssnade jag på en polishundstränare. Han såg ut över publiken och sa, ordagrant, att han ville tända skammens rodnad på hundens kinder. Han hånade godisträning, ”mutor”, och tipsade oss om vikten av ett vältajmat ryck i strypkopplet. ”Då blir hunden fjäskig. Då söker den sig mot dig och vill ha kontakt.

LÄS MER: Nattid: Jag är van vid att folk kallar mig ful

Jag tänker på polishundstränaren, när jag tittar på den omdiskuterade och i vissa kretsar starkt ifrågasatta SVT-dokumentären "Alexandra och alla hennes hundar" (visad i SVT 11/2). Precis som han tror hon på ramar, regler och konsekvenser i umgänget med hundar. Precis som han tror hon att hundar lär sig genom tillrättavisningar. Men de har fel. I själva verket är det tvärtom. Hundar lär sig inte genom tillrättavisningar utan genom att få veta när de gör rätt, och det kan de få veta antingen genom Alexandras metoder (ta bort något obehagligt, till exempel känslan av att bli strypt, när hunden gör rätt) eller genom motsatsen (ge hunden något, exempelvis en godbit eller en stunds lek, när den gör rätt).

Vi lever i en brytningstid i synen på människans relation till hunden (och andra djur), liksom vi tidigare gjort i synen på vuxnas relation till barn.

Vi lever i en brytningstid i synen på människans relation till hunden (och andra djur), liksom vi tidigare gjort i synen på vuxnas relation till barn. Val av uppfostringsmetod är inte bara en fråga om vad som fungerar utan också en fråga om etik. Det går att (tillfälligt) aga barn och partners till lydnad – men vi har valt att förbjuda det. Och det är mot den bakgrunden som SVT-produktionens försvar för dokumentären om Alexandra och hennes hundar, bland annat med argument som att det är varje människas rätt att själv avgöra vilka uppfostringsmetoder som passar den egna hunden, blir så naiv. De missar på så vis hela vidden av de etiska komplikationer som kännetecknar detta område. Ytterst handlar det om vem som ger människan rätt att tvinga en annan art att underkasta sig. Och, i det fall vi tar oss denna rätt, med vilka metoder det i så fall är etiskt försvarbart att göra det.

Ytterst handlar det om vem som ger människan rätt att tvinga en annan art att underkasta sig.

Alexandra Ortegas positionerar sig i motsättning till hundtränare som förespråkar ignorering och positiv förstärkning, eller, som det uttrycks i dokumentären: sådana som förbjuder användningen av nej i umgänget med hunden. Det är sådana metoder, menar hon, som gör hundar förvirrade och i värsta fall aggressiva.

Det finns en belysande scen i dokumentären där den här bilden krackelerar. Alexandra Ortega gör hembesök hos en familj som har problem med sin hund Otto. Han skäller och nafsar oavbrutet på sin omgivning, medan hans husse lika oavbrutet ropar ”Nej! Nej! Nej!”. Men Ottos problem är inte frånvaron av nej, utan att han inte förstår vad människorna omkring honom försöker säga. Och att de inte förstår honom.

LÄS MER: I framtiden blir det alldeles vanliga svenne-muslimer i SVT:s serier

Ytterst är det till detta som debatten om träningsmetoder kan kokas ner. Vad händer när kommunikationen mellan människa och hund bryter samman? Och vad kan människan göra för att i stället skapa förutsättningar för ömsesidig förståelse? Svaret på den frågan är inte oskyldigt. Inte heller är det självklart upp till den individuella hundägaren.

Ingrid Bosseldal är medarbetare på GP Kultur och fil dr i utbildningsvetenskap. Hennes doktorsavhandling "Vart tog behaviorismen vägen?" är en undersökning av konkurrerande idéer om hur man ska uppfostra och utbilda barn respektive hundar.