Det byggs mycket i Göteborg. För mycket, menar många, Göteborgssjälen påstås vara hotad.
Men vad är Göteborgssjälen? Vilka är byggnaderna och stadsdelarna som speglar den? Saluhallen och Feskekôrka, definitivt. Järntorget. Haga, förstås. Och så Gathenhielmska uppe på Stigberget. Plus Avenyn – även om vi kanske inte riktigt vill medge det.
Alla dessa är självskrivna på en lista över miljöer som skänker staden ett distinkt temperament. Men vilka andra själsliga avtryck finns det? Vad mer är bevarandevärdigt? Kanske Sjuans ölhall? Särskrivningsskylten ”Korv kiosk” på Mariaplan? Brandtomten på Magasinsgatan? Erling Torkelsens timmerskulptur på Masthuggstorget? GP:s neonskylt där uppe på taket?
Vad tycker göteborgarna?
Och vad tycker göteborgspolitikerna? Att de tycker mycket om arkitektur, det vet vi, men om just vardagsarkitekturen, mellanrummen, de där gliporna där stadens personlighet tittar fram, fårorna som ännu inte botoxopererats och ersatts av ett läppglanssmil – om dessa miljöer tycker politikerna mycket lite. Bevarande väger lätt.
I Haga återstår bara en femtedel av ursprungshusen.
Faktum är att inte ens de ”självskrivna” är självskrivna. I Haga återstår bara en femtedel av ursprungshusen. Avenyn är sedan länge renrakad på sina gjutjärnsinhägnade förträdgårdar. Gathenhielmska – Göteborgs kanske äldsta bostadshus – hade brunnit ner om det inte vore för uppmärksamma grannar, ungdomsgäng har vid flera tillfällen ertappats med att sitta på trädgårdsverandan och lunta. För att inte tala om Saluhallen, steriliserad och snabbköpifierad, hela den charmiga sjavigheten borttvättad i klorhexidin. Och självaste Feskekôrka som nu genomlider en liknande ”upprustning”, så påkostad att bara en enda fiskhandlare lär ha råd att betala den höjda hyran; fiskdiskar blir bardiskar, havskatten blir kaffelatten – vardetbrasåtacksåmycketledigkassa.
Och för att ta ett annat aktuellt exempel; inte ens politikernas egen bakgård går säker, Folkets hus på Järntorget, denna ikonbyggnad för svensk demokratirörelse som nu riskerar reduceras till en konferensanläggning vid foten av ett tornande franchisehotell. Politikerna hade kunnat propsa på k-märkning, rentav initierat en internationell kampanj för att bevara församlingsbyggnader av den här digniteten, men i stället springer man fastighetsutvecklarnas ärenden och förvandlar detta urgöteborgska stadsrum till en turistisk temapark.
Med andra ord, det finns anledning för politikerna att sansa sig. Inte till den grad att staden förvandlas till ett museum, men tillräckligt för att stadens utveckling ska förbli avläsbar, för att man ska förstå sin plats i historien. ”Det giver fornemmelsen af en rigtig by, når man kan mærke, at der har været andre før os, som har levet på andre betingelser”, som poeten Søren Ulrik Thomsen nyligen uttryckte det. Tillsammans med bland andra stadsarkitekten Camilla van Deurs har han haft Köpenhamns uppdrag att hitta platserna som speglar just ”byens sjæl”. Allmänheten har fått komma med förslag och nu ligger juryns lista på 50 bevarandevärdiga byggnader och platser på Köpenhamnspolitikernas bord. För att få dem att tänka efter före.
Göteborgs kommun borde göra detsamma.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Platinan
LÄS MER:Göteborg utarmas – tack vare politikerna
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
