Det är svårt att inte bli imponerad av The Mamas. De har tryck och utstrålning men framförallt röster och låtar som funkar i bubblan. För tredje året i rad tar sig trion direkt till final och kan även – rent teoretiskt – vinna för tredje gången i rad. En redan mäktig bedrift skulle i så fall bli direkt historisk. Vem kunde ana att svenska folket närde så ömma känslor för guldglittrig gospelsoul?
LÄS MER:Skånska Sannex bjuder på Melodifestivalens sämsta låt
Även Eric Saades finalplats var rättvis och välförtjänt. Det är ett avskalat och säreget bidrag som koreografen Benke Rydman har pusslat ihop åt honom. Faktum är att numret imponerar mer än själva låten, som ärligt talat inte är något vidare. Saade kommer ändå att slåss om segern med framförallt Tusse och Dotter, och med Dannys fjuniga flyttlåde-funk på Sven Nylander-plats. Men vad övrigt är, är mörker.
LÄS MER:GP tippar: Så slutar fjärde delfinalen i Melodifestivalen
För som så ofta känns det lite tomt just nu. Eller kanske inte tomt, mer som att känslorna är ”all over the place” för att snacka prins Daniel. Var detta allt? Ska någon av de här låtarna representera Sverige i Rotterdam? Hur gick det egentligen i första deltävlingen? Och for the love of god, är vi nu överens om att sluta Mao-hylla Christer Björkman för hans kulturrevolution? Svaret på den sista frågan kan vara ett försiktigt ja.
Melodifestivalen som vi känner den med tittarrekord, turnéer och tacos hade inte funnits. Så är det bara.
Efter förra veckans märkliga hommage höll den tidigare Mellogeneralen en lägre profil och nöjde sig med att dra lite röstregler i rutan. Till och med Herman Lindqvists historiska exposé över tonartshöjningar vi hade förträngt var föredömligt kort.
LÄS MER:Efter floppen – Perrelli tillbaka i schlagerfållan
Jag är den första (i alla fall den tredje eller fjärde) att erkänna Björkmans bidrag till den moderna Mellohistorien. Utan honom hade det inte funnits något tyskt tv-team på plats i Stockholm när Bishara Morad blev tvåa efter John Lundvik & The Mamas 2019, och absolut inga spanska ESC-journalister vid deltävlingen i Växjö 2017.
Melodifestivalen som vi känner den med tittarrekord, turnéer och tacos hade inte existerat. Om det sedan är bra eller dåligt är upp till svenska folket att bedöma, jag säger bara att SVT nu tagit sitt ansvar och betygat Björkman sin vördnad. ”Enough is enough” som Carola sjöng i ”Let’s dance” redan 2011.
LÄS MER:Recension: ”Benjamin’s” – TV4
Kanske därför som jag tycker det var lite roligt att Per Andersson låtsades glömma Björkmans namn. Det självironiska öppningsnumret och pauskaoset tillsammans med Pernilla Wahlgren kändes också genomarbetat och fyndigt, och deras sketch med Melodistfamiljen Lindqvist som käkade Loreenskav med sallad al Fakir var kul utan att nå upp till Grotesconivå.
Även om några tv-tittare riskerar att missförstå upplägget är det bättre att många skrattar högt än att alla fnissar lite trött.
Nytt för kvällen var också Anna Hedenmos förment spetsiga intervjuer med artisterna. Tanken var säkert att skapa en mix av hennes eget pratprogram ”Min sanning” och Zach Galifianakis frostiga ”Between two ferns”. Men någon måste i så fall förklara för SVT att illusionen av dålig stämning försvinner när intervjuare och artist sitter och småflinar ihop.
LÄS MER:Därför vinner ”Bäst i test” över ”Lets dance”
Sluta med det. Bränn de där hängslena och kasta bort livremmen. Även om några tv-tittare riskerar att missförstå upplägget är det bättre att många skrattar högt än att alla fnissar lite trött.
Det är väl därför vi har Andra chansen?
Melodifestivalen deltävling fyra
Till final: Eric Saade, The Mamas.
Till Andra chansen: Efraim Leo, Clara Klingenström.
Utslagna: Tess Merkel, Lovad, Sannex.
Missa inget om Melodifestivalen!
Nu kan du få alla våra nyheter, reportage, krönikor och recensioner om Melodifestivalen som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Melodifestivalen. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
