Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Victoria Greve: Tomas Forser var den lärare kulturkritiken behöver

Victoria Greve om vikten av erfarna kritiker som kan och vill öppna dörren till ett skrivande liv.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

En vecka har gått sen beskedet nådde oss att Tomas Forser gått bort efter en tids sjukdom. Det är fortfarande lite svårt att ta in.

Andra kände honom naturligtvis betydligt bättre än jag. Tomas Forser var kritiker och forskare, men också en viktig mentor för kulturskribenter som Mikaela Blomqvist, Malin Ullgren och Athena Farrokhzad. Och många, många fler. När nyheten om hans bortgång kommit ut fylldes kommentarstrådarna med berättelser från personer i vars liv Tomas spelat en avgörande roll.

LÄS MER: In memoriam: Tomas Forser bubblade av ordeufori

Själv lärde jag känna Tomas när jag började jobba som redaktör på GP för tre år sen. Det är så klart en viskning i tiden för en person vars bana som kulturskribent, lärare och kritiker sträckte sig över fem årtionden. Att han vid det laget egentligen var pensionär märktes inte i hans produktivitet, och jag uppfattade inget nostalgiskt över honom. Han tog sig tid att lära känna sina nya medarbetare, läste kultursidan och hörde ofta av sig med feedback på texter och vänliga ord.

Den sista stora texten han skrev i GP kom förra hösten. Det var en recension av Fjällbacka-författaren Hilma Angered-Strandberg som vi bollade flera gånger under sensommaren. Tomas var entusiastisk över Lilian Permes stora genomgång av ett bortglömt, storartat kvinnligt författarskap.

LÄS MER: Recension: "Hilma Angered-Strandberg. En levnadsteckning" – Lilian Perme

Texten om Angered-Strandberg finns med i ”Kritik och ansvar” som kommer ut i början av december på Korpen förlag. I den har redaktören Mikael Löfgren sammanställt ett urval av Tomas Forsers teater- och litteraturkritik, men den ger också en känsla för hur Tomas var som lärare.

En av de finare texterna är ”Till mina kritiker i so 1. Brännkyrka gymnasium” från 1980. Brevet är ett svar till en gymnasieklass som sågat hans recension av P C Jersilds roman ”En levande själ” i Aftonbladet och avfärdat den som svårtillgänglig och snobbig.

I svaret benar Tomas Forser upp kritikerns värv. Det ensamma, ibland ångestfyllda arbetet med att skicka ut sin privata läsning i offentligheten, de dubbla lojaliteterna med dels författarens uppsåt och arbete, dels läsekretsens krav på information och värdering. Han argumenterar för varför han lagt sig på en viss stilnivå och medger att vissa ordval kunde ändras – men bjuder också motstånd. Det är inget hån mot läsaren att denne tvingas stöta på ord som ”pipett” eller ”Faust” på en dagstidnings kultursida. Han uppmanar gymnasterna att själva bilda sig, vara nyfikna och ta reda på vad orden betyder. Försöker öppna för ett vidare samtal om kritikens uppgift och ansvar. Svara.

Tomas Forser var intresserad av sina frågeställare och tog dem på allvar, men begärde också intresse tillbaka.

Kanske finns nyckeln till den tidiga höstens debatt om bristen på nya unga teaterkritiker på kultursidorna också någonstans här. Det som behövs är inte mer skråtänk, utan erfarna kritiker och lärare som är nyfikna, som orkar svara, uppmuntra och vill vara med och öppna den där första dörren in i ett skrivande liv.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.