Appen pajade, sen funkade den, sedan pajade den igen. Röran var bitvis total. Manuset hackade, slussarna öppnades och stängdes och i sändningsbussen fick man förmodligen ett totalt bryt. På scenen i Avicii arena stod en alltmer stressad Oscar Zia och försökte programleda Melodifestivalen samtidigt som kollegorna på SVT i princip klantade bort hela kvällen. Till sist gav man upp, stängde ned två minuter före utsatt tid, släckte och gick hem.
Men Cornelia Jakobs lyckades. Hon visade att det är möjligt att gå direkt till final i även när man spänner bågen, höjer ambitionerna och vågar utmana den sockerkickade tävlingen med några minuter av fullaste allvar.
Cornelia Jakobs satte varje steg perfekt. Snubblande inte det minsta. Hon litade på låten, höll fast i texten, fick fram känslan.
Jag var rädd, trodde faktiskt, att det inte skulle hålla och skrev i min krönika inför första deltävlingen att ”de där bidragen som vill lite mer än att bara underhålla så effektivt som möjligt” lever farligt. De väljer ”en smalare stig bredvid de mest givna mello-motorvägarna. Rör sig blåögt på en konstnärlig verkshöjd, alldeles intill stupets kant.”
LÄS MER:Melodifestivalen böjer sig för Ledin – flyttar
Cornelia Jakobs satte varje steg perfekt. Snubblande inte det minsta. Hon litade på låten, höll fast i texten, fick fram känslan och sjöng med ett snyggt rasp som imponerade nog lät mer avslappnat och mindre sammanbitet än under genrepet.
Tittarna belönade henne med en direktplats till finalen i Friends arena. Väl där kan mycket hända, men såhär direkt efter första deltävlingen räcker det att konstatera att Cornelia Jakobs tog sig förbi det svåra, första hindret. Och att svenska folket därmed fick se en ny Mello-stjärna födas.
Givet att vi vill ha en rättvis röstning i Melodifestivalen var det förstås inget annat än en skandal.
Robin Bengtsson åkte liksom med av bara farten. Svenljunga-mannen är ett fenomen svårt att begripa. När i princip alla andra tävlande i Melodifestivalen verkligen anstränger sig för att studsa, skina, spraka genom skärmen säger hela Robin Bengtssons uppenbarelse att han allra helst bara vill hem och lägga sig på soffan framför favoritserien på Netflix.
LÄS MER:Trots släppta restriktioner – ingen Mello i Göteborg
LÄS MER:Det svåraste i Melodifestivalen är att vara bra – på riktigt
I stället ska han alltså försöka föreställa en popstjärna. För att han ”gillar musik och gillar att tävla”. Lagom till tonartshöjningar välter Bengtsson ned sig själv på golvet i en slags fullständigt misslyckad backspinn och knuffar lite ”tufft” omkull mickstativet. Fast då har kameran och bildproducenten redan dragit vidare.
Det räckte ändå. Det finns uppenbarligen något i Robin Bengtsson uppenbara ambivalens som väcker vår kärlek.
Röstnings-appen pajade som sagt ihop direkt. Känns ju numera mer som en tradition men nu var det värre än någonsin. Och självklart en gigantisk nackdel för Theoz då framförallt de yngsta tittarna hjärt-röstar i appen. Men en fördel för Danne ”Hallabaloo” Stråhed - han gick sannolikt vidare tack vare att det enbart gick att ringa in och rösta. Givet att vi vill ha en rättvis röstning i Melodifestivalen var det förstås inget annat än en skandal.
Till sist: Det blev onekligen lite stelt att behålla Oscar Zias hyllningssång till Skåne när man nu tvingats avboka Malmö och i stället bara var något söder om Södermalm. SVT har mycket att jobba på till nästa vecka.
