Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Svinet vi älskar att hata

Vildsvinen har ökat kraftigt i Västra Götaland de senaste fem åren, till markägares och trädgårdsfantasters stora förtret. Jenny Damberg skriver om vildsvinet som fenomen, som klasskonflikt och störande element i människans ordnade tillvaro.

Jag var på håret att krocka med vildsvin i förra veckan. De var två som hastigt kom tultande över vägen, just framför bilen. Bara någon kilometer tidigare hade vi passerat en viltolyckebil på uppdrag i mörkret. Vägmärkena som varnar för vilt sitter tätt utmed landsvägen i fråga. Ett av dem är genomborrat av kulhål. Motivet är vildsvin.

Vissa djur besitter en särskild förmåga att reta människan. Varg, mördarsnigel, vildsvin. Vitt skilda, vardera med egenskaper som gör dem svåra att fördra. Mördarsnigeln, långsam, slemmig, till synes tanklös, men mycket målinriktad när det gäller att tugga i sig summans av ens samlade ansträngningar i pallkragen. Människan klipper och dränker i avslagen öl. Sniglarna sniglar vidare.

Vissa djur besitter en särskild förmåga att reta människan.

Varg personifierar konflikten mellan ekologi och äganderätt. Vargen stör. Kan vi inte bara döda den, en gång för alla?

Vildsvin brukar jorden. Oavsett om det är skogsmark eller en gräsmatta. Liksom varg har de en lång historia här, men till följd av jakt och domesticering var vildsvinen utrotade i århundraden. Sedan ville överklassen jaga, satte importerade vildsvin i hägn och där stannade de så klart inte.

I dag är det ingen som vet hur många vildsvin det finns i Sverige. En vanlig uppskattning, baserat på hur många som skjuts, är runt 300 000. Men även om de är många och spåren av deras framfart är omisskännliga, så är det sällan som människa och gris möts. Vildsvinen hör till natten. I Hannah Lutz roman ”Vildsvin” från 2017 drar den aspirerande fotografen Ritve runt i skogarna kring småländska Tingsryd i jakt på djuren. De kommer till honom i drömmarna. Han hittar en skyddsjägare, Volt, uppkrupen i ett jakttorn. Finns det andra ställen i närheten som är hårt drabbade, frågar Ritve. ”Alla, säger Volt, och sänker rösten. Det är krig. Den nya generationen är hämndlysten. Vi tog deras förfäder. Det var fult gjort, det var ju bara för köttet på den tiden.”

LÄS MER: Gratis trikintest ska driva på vildsvinsjakt

Mellan människa och gris finns en ömsesidighet. Det är inte, som med vargen, så att vi kan inbilla oss att vi, i toppen av näringskedjan, klarar oss lika bra utan. Vi behöver grisen mer än vad den behöver oss. Det gör oss grymma. När det gäller vildsvin är det ofta tomma hot, fantasier. ”Krig.” När det gäller tamgrisar är repressionen systematisk. I boken ”Pig” spårar den amerikanska historikern Brett Mizelle rötterna till grisens stämpel som oren till det unga Egypten, där den auktoritära statsmakten inte kunde fördra grisarna, som varken lät sig vallas eller kontrolleras.

Vi behöver grisen mer än vad den behöver oss. Det gör oss grymma.

Dagens tamgris har ingen chans att bjuda motstånd. Konventionellt uppfödda djur får inte ens böka, det som är grisens själva livsnerv. I stället tvingas de trampa runt på betonggolv, i bästa fall. I länder med svagare djurskydd är det galler under klövarna. Merparten av världens suggor lever hela sina liv i burar. Det är inget liv.

LÄS MER: Havredrycken Oatly är inte längre det goda valet

Vildsvinen hämnas givetvis inte sina inburade släktingar. De är djur. Det är människor som startar ”krig” mot andra arter, och krig mot varandra, i bland i djurens ställe. I Olga Tokarczuks roman ”Styr din plog över de dödas ben” hämnas läraren Janina Duszejko de rådjur och vildsvin som skjuts i hennes polska hembygd.

I Sverige är vildsvin inblandade i omkring 10 procent av de viltrelaterade trafikolyckorna. När de får gå som de vill bökar de upp odlingar. De älskar potatis, och de tycks även ha en fallenhet för vissa rötter som växer under gräsmattor. Det är här ”kriget” utspelar sig. Det handlar inte om kött, det handlar om kontroll. I botten vilar också en klasskonflikt, människor emellan.

Vildsvin hör till den svenska faunan. Men att de inte återvände på demokratiska premisser utan för att en viss, jaktmarksägande klass ansåg det lönsamt, komplicerar bilden. En sommar hyrde jag ett torp på en gård där djuren utfodrades inom skotthåll från jakttornen. Kadaverrester i form av tufsig päls och bara ben låg i det höga gräset. Grevens son och sonson travade runt med luftgevär på gårdsplanen och sköt efter kaniner.

LÄS MER: Trots rekord – LRF vill se fler skjutna vildsvin

Från hem som detta sticker grisarna, in i grannträdgårdar, bönders odlingar och ut på vägarna – som den där jag var nära att krocka med ett par av dem.

2019 ändrades jaktlagstiftningen för öka avskjutningen av vildsvin, som orsakar stora skador för jordbruket. Så kallade termiska kikarsikten, som genom värmemätning indikerar var det finns en varm kropp, tilläts trots invändningar från Svenska Jägareförbundet som menar att metoden innebär alltför hög olycksrisk. Dessutom, påpekar Svenska jägareförbundet i sin remiss, är belysning för all jakt vid vildsvin problematisk. ”Då degraderar vi vildsvinet till mindre värt än annat vilt ur en etisk synvinkel.”

Vildsvin är grisar som har fått gå sin egen väg, med trynet i myllan. De har levt ett fullt grisliv och satt i sig en näringstät och varierad kost.

Som mat är vildsvin sorgligt undervärderade. Vildsvin är grisar som har fått gå sin egen väg, med trynet i myllan. De har levt ett fullt grisliv och satt i sig en näringstät och varierad kost. Det ger ett rikt kött. Ändå har det länge varit så att efterfrågan på vildsvin varit lägre än tillgången på kött. Vid årsskiftet sjösätts, äntligen, ett antal politiska reformer som ska göra det lättare att sälja vildsvinskött. Bland annat blir det obligatoriska trikintestet (även tamgrisar testas för parasiten) gratis att genomföra.

Förhoppningsvis leder det till något bra för både oss och grisarna. Mer vildsvin på tallriken, och färre grisar på betonggolv.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.