Kulturdebatt: Sverige ligger efter i digitalisering av kulturarv

I en digital tid får vårt gemensamma kulturarv en ny betydelse. Det är inte längre bara ett avtryck av det förflutna. Det har också blivit bli en viktig resurs för att utforska och utforma framtiden. Att digitalisera kulturarvet är därför en fråga om demokrati, öppenhet och tillgänglighet men också om samhällsekonomi, forskning och innovation – och om att rädda samhällsviktig information som annars riskerar att förloras.

Tyvärr är det svenska trycket digitaliserat i alltför liten utsträckning – uppskattningsvis högst fem till tio procent. Viktigt material förbli därför okänt, med minskad kunskapsproduktion och lägre innovationstakt som följd. Sverige riskerar att halka efter. I våra grannländer har man kommit betydligt längre. Det norska Nasjonalbiblioteket inledde till exempel för över 15 år sedan en storskalig digitalisering av sina samlingar, och i dag finns nästan 600 000 titlar i Nettbiblioteket. Även Finland och Nederländerna har genomfört stora digitaliseringssatsningar med offentligt stöd.

I vårt land saknas däremot de ekonomiska förutsättningarna att inom en överskådlig tid göra allt svenskt tryck digitalt tillgängligt. De samlingsbärande biblioteken har i dagsläget inte resurser för att långsiktigt öka sin produktion och möta forskarvärldens stora efterfrågan på digitaliserat material. Behovet har uttryckts ett flertal gånger, till exempel i förslaget till nationell biblioteksstrategi 2019, som rekommenderade ”massiv digitalisering av tryckt material”.

Tyvärr är det svenska trycket digitaliserat i alltför liten utsträckning – uppskattningsvis högst fem till tio procent.

Kulturdepartementets så kallade återstartsutredning ”Från kris till kraft” har precis varit ute på remiss. Vi inväntar nu regeringens beslut. I utredningen föreslås bland annat att arkiv, bibliotek och museer ska få ett tillskott på 850 miljoner under 2022-2024 för att digitalisera kulturarvet. Förslaget ska genomföras i samverkan mellan Kungliga biblioteket, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet och omfatta hela kulturarvssektorn.

KB och universitetsbiblioteken i Stockholm, Göteborg, Lund, Uppsala och Umeå som redan samarbetar i ett omfattande framtidsprojekt skulle välkomna denna satsning. Vi förvaltar tillsammans Sveriges tryckta kulturarv – alla böcker, tidskrifter, tidningar, annonsblad med mera – som givits ut i Sverige sedan 1400-talet. Samlingarna är både en demokratisk resurs och en del av forskningens infrastruktur. För att öka tillgängligheten och minska slitaget arbetar vi sedan länge med att digitalisera dessa ömtåliga och viktiga källor. Men alltför många av våra tryckta skatter döljs fortfarande i bibliotekens magasin och kommer i bästa fall redan etablerade forskare till del.

Digitaliseringen innebär en total transformation av samlingarna – från tryckt kulturarv till textdata, något som öppnar för helt nya användningsområden och forskningsmetoder. Dagens forskare analyserar inte längre bara enskilda objekt utan i växande grad stora sammanlänkade datamängder. Genom AI och maskininlärning kan nyskapande forskningsfrågor besvaras. Med sådana verktyg är det också möjligt att bygga nya tjänster som stödjer tillväxt och välfärd. En förutsättning är tillgången till stora mängder data. Detta skulle vi kunna bidra till med våra tryckta samlingar som råmaterial.

Digitaliseringen innebär en total transformation av samlingarna – från tryckt kulturarv till textdata, något som öppnar för helt nya användningsområden och forskningsmetoder.

KB tillsammans med universitetsbiblioteken i Stockholm, Göteborg, Lund, Uppsala och Umeå lade hösten 2020 fram en gemensam avsiktsförklaring för att stärka vår nyckelroll i digitaliseringen av det svenska trycket, men också för att förtydliga behovet av gemensam infrastruktur och motivera ökad finansiering. Samarbetsprojektet som kallas DST (Digitalisering av det Svenska Trycket) har hittills fastställt tekniska standards, identifierat gemensamma utvecklingsbehov och startat digitaliseringen av tidskrifter från 1850-1900.

Redan i dag samlar DST mer än 42 000 digitaliserade publikationer i en deldatabas inom den nationella bibliotekskatalogen Libris. Utan stärkt finansiering kommer projektet dock att pågå i åtskilliga decennier, ja rent av sekel. Vi menar därför att det är angeläget att vi i Sverige, som våra grannländer, satsar långsiktiga resurser på att göra det tryckta kulturarvet digitalt tillgängligt. Biblioteken inom DST-samarbetet har samlingarna, kompetensen och processerna för att ta ansvar för digitaliseringen av vårt tryckta kulturarv.

Med ökade ekonomiska resurser skulle vi snabbt kunna skala upp produktionen genom att utnyttja redan befintliga system, samarbeten och strukturer för att leverera konkret nytta till forskning, allmänhet och samhälle.

Styrgruppen för DST

Lars Burman, överbibliotekarie Uppsala UB

Håkan Carlsson, överbibliotekarie Lund UB

Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie Kungliga biblioteket

Morgan Palmqvist, överbibliotekarie Göteborg UB

Mikael Sjögren, överbibliotekarie Umeå UB

Wilhelm Widmark, överbibliotekarie Stockholm UB

LÄS MER: Göteborg stoppar kulturen hos studieförbunden