För ett år sedan designade Niclas Lydeen och Christine Gustafsson parfymen Agonist utan att ha någon doft. Men sedan i höstas finns den, säljs i en flaska formgiven av glaskonstnären Åsa Jungnelius och ska nu ingå i en samlingsutställning på svenska kulturhuset i Paris.
Hur viktigt är det i doftbranschen att nå Paris?
- Det är ju viktigt eftersom det är något av parfymens världsmetropol. Nästan all parfym produceras i Grasse och området däromkring, säger Niclas Lydeen.
Hur lägger du upp taktiken för att fånga parisarnas näsor?
- Utställningen handlar inte om parfym utan om design som ifrågasätter eller nyskapar svensk tradition. Den ska visa en mängd olika objekt, från stolar till vår parfymflaska. Så det kommer kanske inte att vara så mycket parfymfolk där. Samtidigt är formgivningen väldigt intressant för det är till stor del förpackningen som säljer parfymen.
Er ambition har varit att skapa en doft av nordisk melankoli - hur luktar den?
- Doft är svårt att sätta ord på, man måste nästan uppleva det. Parfymer byggs i bas-, mellan- och toppnoter. Denna har en välutvecklad basnot, den sitter kvar länge på huden och är dryg. Men den är inte blommig och frisk. Snarare är doften dov, djup och ganska tung i sin karaktär.
Annars skulle man kunna associera skandinaviskt vemod till ångestsvettiga gamla lakan. Hur lyckat är det?
- Nä, det ska man försöka att inte associera till, utan att mer hitta tonen av eftertänksamhet. Skönhetsidealen vi arbetar med i flaskformgivning, kommunikation och bildspråk bygger på den mer poetiska Karin Boye-, Ingmar Bergman-, Greta Garbo-estetiken. Vi har försökt hitta ett svenskt klimat som inte är Björn Borg, skidbacke och blå himmel. Istället har vi sökt den fuktiga, nästan lite bitiga kyliga gråskalan i det svenska klimatet.
Fotnot: Utställningen Mais où va le design suèdois? pågår 6 maj-26 juli och lyfter fram ett trettiotal svenska formgivare.
