Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det myllrar som vanligt av stressade människor vid Slussens T-banestation. Och det finns något kokett över stockholmarnas självbild, noterar GP:s kulturchef Björn Werner. Bild: Hasse Holmberg / TT
Det myllrar som vanligt av stressade människor vid Slussens T-banestation. Och det finns något kokett över stockholmarnas självbild, noterar GP:s kulturchef Björn Werner. Bild: Hasse Holmberg / TT

Björn Werner: Stockholmarnas statusjakt – finns det något mer kokett?

Det är synd om människan. I alla fall om människan är stockholmare. Men huvudstadens invånare ser sig ändå som lite bättre än alla andra. GP:s kulturchef Björn Werner låter sig inte luras.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Stockholm pågår just nu en debatt om varför stockholmare vantrivs så mycket med att vara stockholmare. Kan man tänka sig något mer kokett? Nej, det kan man inte.

Ändå har det varit lite svårt att pinpointa den naggande känslan av förnöjdhet som vilar över texterna. DN:s Kristofer Ahlström har en poäng när han skriver om hur storstadens överflöd reducerar medborgarna till kunder. Hans chef Björn Wiman fångar en känsla många säkert delar, när han skriver om sin längtan bort till landet. Därför är det mycket skönt att Bengt Ohlson nu slutligen tagit bladet från munnen och skrivit det alla egentligen menar: stockholmare är sämst för att de är ... bäst.

LÄS MER: Debatten är navelskådande – eftersom böckerna är det

För finns det något som sammanfattar den stockholmska mentaliteten bättre än dessa bevingade ord: ”Det räcker med att åka till Göteborg, och luften blir lättare att andas. Alla som bor där vet att de är tvåa på bollen, och förr eller senare hittar de ett sätt att förhålla sig till det.”

Jag är ledsen att behöva avslöja detta för dig, Bengt Ohlsson, men de flesta av oss i Göteborg och i resten av världen går inte runt och tänker att vi är tvåa på bollen.

Två meningar som säger mycket mer om Stockholm än resten av landet. Huvudstadens elit anser sig vara självklar etta på bollen. Denna excellens kanske är en plåga, det anser i vart fall en parad av DN-herrar. Själen kanske holkas ur och livet banaliseras till en febrig statusjakt – men det är också en produkt av att stadens invånare är bäst. Först på bollen.

LÄS MER: Äntligen vill vi förstå Tindermännen

Häri ligger Stockholms närmast världsunika mörker. All makt är centraliserad dit. Kulturell. Politisk. Ekonomisk. Därför bor alla personer som är mäktiga och rika där. Och dessutom alla som vill bli mäktiga och rika. Bakom varenda jagat ansikte som susar över guldbron i en ändlös karavan av väldigt dyra elcyklar, bor en människa fast besluten att bli bäst. Rikast. Vackrast. Människor som jagar bollar.

Så lever inte människor egentligen. Jag är ledsen att behöva avslöja detta för dig, Bengt Ohlsson, men de flesta av oss i Göteborg och i resten av världen går inte runt och tänker att vi är tvåa på bollen. Men vi går inte heller runt och föreställer oss att vi är etta på bollen. Eller att vi ens håller på med en boll. Boll spelas det på Ullevi. I de allra flesta städer i Sverige – och världen – lever människor helt enkelt sina liv. Med allt vad det innebär.

LÄS MER: Stockholmarna är precis som vi – trötta på Stockholm

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.