Stefan Spjut har tidigare arbetat som litteraturkritiker, och romandebuterade 2008 med Fiskarens garn. Hans nya verk Stallo kunde, trots sin rika sidmängd på 591 sidor, blivit väldigt mycket längre. Stefan Spjut berättar att han sitter på ett enormt råtextmaterial.
- Det som återstår är bara en liten polerad bild, jag har skrivit från 1700-talet och framåt, berättar han.
Nu är det klart att boken ska bli film. inspelningen är planerad till 2014–2015, och regissör blir Call girl-aktuella Mikael Marcimain.
- Jag har fullt förtroende för Mikael Marcimain. Sedan det blev klart att han ska regissera Stallo är jag faktiskt inte ett dugg orolig – så länge finansieringen löser sig. Micke är grym!
Stallo såldes till 15 länder innan den släpptes.
- Jag försökte undvika förhandshype, för det suger och får negativa konsekvenser för mottagandet om den är omtalad på förhand. Det gör att recensenterna instinktivt fäller ut klorna, säger Stefan Spjut, som tidigare arbetat som litteraturrecensent.
Anledningen till att troll och andra sagolika figurer innehar flera av bokens huvudkaraktärer är ingen litterär nyck.
- Jag tror att det är något som jag burit på sedan jag var liten. Jag är förtjust i det övernaturliga, som sedan tog form i mig när jag blev en skrivande människa.
Han berättar att texten genomgått en mängd förvandlingar, men att ämnet förblivit detsamma, och det av flera anledningar.
- Det är en vit fläck på kartan, folktroväsen har inte hanterats litterärt, troll existerar inte alls i romankonsten i Sverige i den här formen, förklarar han, och säger att det främst finns en uppsjö av sagoillustrationer.
Boken kan sägas vara ett slags saga för vuxna.
- Jag har tagit med mig trollen till en vuxenvärld, säger han.
Boken innehåller många scener som är minst sagt gastkramande, men det var inget självändamål för Stefan Spjut.
- Det var inte meningen att det skulle vara otäckt, jag skrev den på ett naturalistiskt sätt.
Naturskildringarna har en central roll och är initierat målade, och Stefan Spjut kallar sig naturvän. Och han använder gärna den svenska naturen, i sin vilda variant, som stämningsskapare.
- Det är en miljö som stämmer sinnet till mystik. Jag har byggt historien genom att ta mina naturintryck några steg längre.
Stallo innehåller kända figurer, och tillskrivs inblandning och medverkan i påhittade händelser.
Exempelvis Sven Jerring figurerar i en del av historien som tycks totalt uppdiktad, men då det varvats med ren fakta, är det omöjligt att veta vad som är vad. Det är ett lika klassiskt som medvetet knep som Stefan Spjut har använt sig av.
- Jag har shanghaiat identiteter, och sedan har jag utsatt dem för diverse händelser som inte har inträffat. Från början innehöll boken nästan inte en enda person som inte existerat i verkligheten, förklarar han, och berättar att han på förlagets inrådan bytt ut nästan alla namn mot fiktiva.
- Det gjorde ont och var oerhört smärtsamt, men var i längden kanske det bästa, det blev ohållbart till slut, säger Stefan Spjut, som inte ser några svårigheter med att låta kända namn figurera i en fiktiv bok.
- Där måste man göra ett övervägande, jag skulle aldrig göra farbror Sven till en snuskgubbe till exempel. Så länge det inte är vanhedrande har man sin fulla rätt att skriva i stort sett vad man vill, menar Stefan Spjut.
Trots känslan av att hela boken är en enda lång fantasi, är så icke fallet enligt författaren.
- Det är mer som är icke-fiktion än man kan tro, säger han, och tillägger att han tycker det är viktigt att kalkera verkligheten.
En del läsare har berättat att de googlat olika fakta eller fantastiska fakta i boken, just för att blandningen mellan fantasi och verklighet är så subtil, och tangerar och går in i varandra. Det var något Stefan Spjut hade som intention.
- Jag tycker det hör till läsningen att vidga sin bildning, så jag tänkte att jag ska servera läsarna det, säger han.
Troll och andra sagolika varelser i boken har kanske föga överraskande fått stort fokus av recensenter och läsare, men boken handlar egentligen om några helt andra.
- Min bok handlar på djupet om barn och generationer; vad det innebär att vara barn och att ta ansvar för barn, förklarar Stefan Spjut.
Sina forna kollegor litteraturkritikerna håller han inte särskilt högt, och han läser inte recensionerna.
- Nej absolut inte, det orkar jag inte. Det finns så många ängsliga dilettanter, hela kritikerkåren är avprofessionaliserad.
Ålder: 39.
Yrke: Författare och tidigare litteraturkritiker.
Bor: Stockholm.
Aktuell: Med nya romanen Stallo som också ska bli film.
