Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Debatten om utsatta och ensamma män präglade 2020-talets första månad. Bild: Anders Ylander
Debatten om utsatta och ensamma män präglade 2020-talets första månad. Bild: Anders Ylander

Statistiken visar – fattiga män är mest barnlösa

Tindermandebatten tog sitt avstamp i statistik om att fattiga män blir mer ensamma. Nu skriver forskarna bakom delar av den statistiken om sin syn på frågan. Där framgår att framförallt fattiga män, men sen 00-talet också allt mer fattiga kvinnor, är barnlösa, skriver forskarna Anne Boschini, Lina Aldén och Marianne Sundström.

Under de gångna veckorna har det varit en tidvis het diskussion, åtminstone i vissa medier, om vad vi egentligen vet om barnlösa män och kvinnor. Kvinnors fertilitet är välstuderad, och har så varit länge. Att män blev fäder var inte lika intressant för forskare då det ofta inte påverkade män varken hälsomässigt eller ur ett arbetsmarknadsperspektiv (annat än möjligtvis positivt med ett lönepåslag vid ökad försörjningsbörda). Detta gör att mäns fertilitet är relativt underbeforskad.

LÄS MER: Tindermännen blev 10-talets stora förlorare

Det kan tyckas som en enkel fråga hur hög barnlösheten är bland vissa grupper av män. Men som med all statistisk är det viktigt att definiera tydligt vad som avses. Barnlöshet mäts oftast vid 45 års ålder eftersom de allra flesta som får barn har fått sitt första barn då, både bland kvinnor och män.

För statistik över alla mäns och kvinnors barnlöshet vid olika åldrar upp till 45 går det att konsultera senaste utgåvan av SCB:s utmärkta ”På tal om kvinnor och män”. I denna framgår det att 23 respektive 16 procent av alla män respektive kvinnor är barnlösa vid 45 års ålder år 1970, 18 respektive 12 procent år 1985 och slutligen 22 respektive 13 procent år 2017. Detta har varit tillgängligt för alla intresserade.

Utmaningen kommer när vi vill gruppera män (och kvinnor) utifrån exempelvis utbildning eller arbetsinkomster. Trots våra goda svenska registerdata finns det begränsningar i den typ av uppgifter som existerar. Vad gäller inkomster, är deklarationerna den bästa källan. Men, vi hade sambeskattning till och med 1970 så innan 1971 kan vi inte särskilja makars inkomster. Under hela 1970-talet var det också så att inte alla deklarerade. Nöjer vi oss med att utgå från de män respektive kvinnor som deklarerade, det vill säga hade någon typ av skattepliktig inkomst, kan vi gruppera individer utifrån deras inkomst av tjänst. Låt oss dela in män respektive kvinnor i fyra grupper vardera efter deras inkomst vid 45-års ålder: P0–30 (de 30 procent som har de allra lägsta inkomsterna av tjänst); P30–60 (medelinkomsttagare som ligger hyfsat i mitten av fördelningen); P60–90 (relativt sett höginkomsttagare) och P90–100 (de 10 procent med de högsta inkomsterna av tjänst).

PO-30 Lägst inkomst P30-60 Medelinkomsttagare P60-90: Höginkomstagare P 100: Högst inkomst. Källa: Forskarnas egen bearbetning av SCB:s statistik, framtagen för artikeln.
PO-30 Lägst inkomst P30-60 Medelinkomsttagare P60-90: Höginkomstagare P 100: Högst inkomst. Källa: Forskarnas egen bearbetning av SCB:s statistik, framtagen för artikeln.

I figuren ser vi hur utvecklingen av andelen barnlösa vid 45 års ålder från 1971 till 2017 för 45-åriga män respektive kvinnor ser ut för de olika inkomstgrupperna.

Vi ser i figuren att för män har barnlösheten varit högst bland dem med de lägsta inkomsterna under hela tidsperioden. För kvinnor var barnlösheten högst bland dem med de högsta inkomsterna ända fram till början av 2000-talet men därefter är barnlösheten högst bland dem med de lägsta inkomsterna.

LÄS MER: Låt den rätte komma in – så kan robotar hjälpa dig hitta en partner

För vilka grupper barnlösheten har ökat mest beror mycket på vilka årskullar som jämförs och vilket inkomstmått som används. De senaste veckorna har det debatterats om vem som är mest barnlös, och om barnlösheten har ökat mest bland män eller kvinnor som har låga inkomster. Oavsett mått på inkomst, är fler av dem som tjänar minst – både kvinnor och män – barnlösa idag jämfört med övriga inkomstgrupper. För män är detta inget nytt, men för kvinnor med låga inkomster är detta något nytt i förhållande till hur det har varit tidigare.

Att förstå vad som förklarar varför vissa män och kvinnor inte får barn eller varför barnlösheten bland män ökar inom flertalet inkomstgrupper sedan 30 år tillbaka är däremot en forskningsfråga. Vi bedriver just nu ett projekt om utvecklingen de senaste 30 åren och hade gärna gått bakåt i tiden ytterligare. Vi bedömer dock att förutsättningarna att faktiskt förstå vad som skett är bättre om vi använder den rikare datamängd som finns tillgänglig för de senaste decennierna. När vi har resultat från den forskningen återkommer vi.

Om författarna

Anne Boschini (docent i nationalekonomi), Lina Aldén (docent i nationalekonomi) och Marianne Sundström (professor i arbetsmarknadskunskap) driver ett forskningsprojekt om mäns fertilitet på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Deras forskning har varit en del av underlaget till den pågående debatten om "Tindermannen".

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.