Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

I vår hålls Gothcon för fyrtiotredje året i rad på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.
I vår hålls Gothcon för fyrtiotredje året i rad på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.

Ina Lundström: Smutsa inte ner spelglädjen med uppfostran

Spetsa era alvöron, nu drar Ina Lundström en lans till brädspelets, och den sköna onyttans, försvar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Brädspelsmarknaden når rekordnivåer, i påsk fylls Hvitfeldtska av spelentusiaster och helt vanliga människor som har börjat intressera sig för tolvsidiga tärningar – men måste brädspel smutsas ner med präktighet för att bli mainstream?

I vår hålls Gothcon för fyrtiotredje året i rad. Ändå är chansen oerhört stor att du aldrig hört talas om spelkonventet för bland annat brädspel och kortspel – det är knappast aktiviteter som det skrivs spaltmeter om. Så länge det inte släppts ett nytt spel som pedagogiskt förklarar klimathotet, ökar ordförrådet eller lär ut matematik får kulturen sällan plats bortom obskyra bloggar.

För bara två år sådan avfärdade jag brädspel som ”töntiga” eftersom jag inte har en fäbless för osynlighetsmantlar.

Och det är inte så konstigt, brädspel har sedan årtionden setts antingen som en banalitet som hör barndomen till, eller en halvsuspekt aktivitet som 35-åriga män som inte flyttat hemifrån ägnar sig åt i källarlokaler. Inte minst av mig själv. För bara två år sådan avfärdade jag brädspel som ”töntiga” eftersom jag inte har en fäbless för osynlighetsmantlar och alvöron eller ”tråkiga” eftersom jag inte kan tänka mig något värre än att försura fyra timmar av mitt liv med ett enformigt parti Monopol.

"Hela branschen kokar av en upptäckarlust och kreativ överdos", menar Ina Lundström. . Bild: TTELAA
"Hela branschen kokar av en upptäckarlust och kreativ överdos", menar Ina Lundström. . Bild: TTELAA

Vad jag inte visste då var att osynlighetsmantlar faktiskt kan vara rätt mäktiga. Och att inte bara världen och kulturen i stort förändrats drastiskt sedan Monopol släpptes 1935, utan hör och häpna, även brädspelen!

Många av de senaste årens spel har tagit sig en rejäl titt på just Monopol – för att få reda på hur ett spel absolut inte ska konstrueras. Tur ska inte vara avgörande. En tidig ledning ska inte innebära en säker vinst. Dessutom ska spelet inte pågå under en oöverskådlig tid och spelarna ska inte slås ut en efter en för att förvisas till att surmulet åskåda upplösningen utan att kunna delta.

Idag finns istället spel där ingen vet förrän i sista sekunden vem som vinner. Genomarbetade och fantastiskt vackra världar där man kan tillbringa hela helger utan att bli uttråkad. Det finns samarbetsspel där alla runt bordet krigar mot gemensamma fiender som genereras av sinnrikt konstruerade korthögar. Och spel som första gången man packar upp det handlar om en sak och under matchernas gång omvandlas till att handla om något helt annat. Hela branschen kokar av en upptäckarlust och kreativ överdos som spottar ur sig grafik och mekanik så vacker och smart att man tappar andan.

Graffiti – nej tack! Men gärna en Banksymålning med ett övertydligt budskap om världsfred.

Men för den som inte bekvämt rör sig på brädspelsforum är denna utveckling svårupptäckt. Liksom annan undergroundkultur som börjar blir folkligt accepterad, bör den fostra för att uppmärksammas. Graffiti – nej tack! Men gärna en Banksymålning med ett övertydligt budskap om världsfred. Dataspel är bara slöseri – om det inte går att motivera med att barnen lär sig programmera. Tecknade serier – för folk som för dumma för böcker. Men om den sker i syftet att lyfta feministiska värderingar: Hurra!

Därför får brädspelen också sällan ta plats om de inte leder till någon verklig nytta.

Men att tycka att den kultur man själv förstår kan ha verkshöjd men den man inte begriper sig på endast tjänar som verktyg för samhällsförbättring är snävt och dumt. Att tillbringa en söndag med att kriga till sig en osynlighetsmantel är faktiskt en fantastisk upplevelse – helt och hållet i sig.