Är det rätt att blockera de statsägda ryska nyhetskanalerna RT och Sputnik? Frågan har tagit förvånansvärt lång tid att nå den svenska yttrandefrihetsdebatten. En förklaring är stundens osedvanliga allvar. Till och med yttrandefrihetsexperten Nils Funcke dök upp först efter en vecka. Men då tog han å andra sidan fram släggan och jämförde situationen med den mörkaste av svenska skamfläckar: transportförbudet av (bland annat) antinazistiska tidningar under Andra världskriget (Journalisten, 10/3).
Enligt Funcke borde Sverige ha motsatt sig det europeiska ministerrådets blockering. Här finns den andra förklaringen till senfärdigheten: Innan svenska leverantörer faktiskt kapade den ryska kabeln var det ingen i Sverige som riktigt tycktes bry sig om att EU innan dess tagit ett så pass drastiskt beslut som att blockera en nations statliga medier.
Det är del i problemet. Ska vi nu ha en debatt om huruvida det är rätt eller fel att blockera dessa kanaler så måste blicken lyftas från Sverige. I Aftonbladet drog Martin Schori censurkortet och menade ”att några blir lurade är nog priset vi måste betala för ett öppet samhälle”(11/3). Kanske, men eventuellt inte under ett krig av detta slag, som hotar att dra in EU-länder. Jag håller inte riktigt med Reportrar utan gränser som i en tweet, citerad av Schori, menar att väst nu använder ”samma metoder som Putin”. Att producera och distribuera desinformation är inte samma sak som att besluta sig för att den inte ska nå folk.
Är det rätt att blockera de statsägda ryska nyhetskanalerna RT och Sputnik? Frågan har tagit förvånansvärt lång tid att nå den svenska yttrandefrihetsdebatten.
Ett annat sätt att se på kapning av desinformation står Benedikt Vangeli, chefen för det tjeckiska centret mot terrorism och hybridhot för, när han menade att Ryssland länge har fört krig mot oss via dessa kanaler. Jag citerade honom i en text i GP dagen efter beslutet att blockera RT och Sputnik, eftersom han pekar på skadan dessa sajters psykologiska krigföring har ställt till med (2/3). Och svårigheten att bekämpa dem.
”Diskussioner och politiska åtgärder mot desinformationen har systematiskt motarbetats”, förklarade Vangeli. Till den diskussionen, som några av oss har försökt föra sedan ”migrationskrisen”, hör massiv påverkan i Central- och Östeuropa. En kampanj som har skadat Europas flyktingmottagning allvarligt (och fått konsekvenser för hur Sverige uppfattas i de länderna).
En rapport publicerad av amerikanska regeringen i januari visar vilken roll RT och Sputnik har i propagandans ekosystem. Det här är inget undermåligt BBC eller ett edgy alternativ till SVT. Det är kanaler utformade med syftet att destabilisera våra samhällen, för att förstärka narrativ som planterats i lokala desinformationskanaler – i den mediala undervegetation vi i många år har desarmerat genom att kalla den för ”alternativ”. Här hemma har exempelvis chefredaktören för Nyheter Idag, Chang Frick, haft uppdrag åt RT. Dagarna efter den ryska ockupationen av Krim förklarade Frick på Twitter att ”Ryssland är inte värre än USA eller EU om man bara öppnar ögonen” (2/3/2014).
Ukrainas grannland Slovakien, som häromdagen förbjöd en av sina Kremlfinansierade inhemska sajter, har i åratal kämpat med politisk förvirring och växande Rysslandsstöd som följd. Visst håller jag med Schori om att god journalistisk är det bästa vapnet mot det som pumpas ut i Sputnik. Men då måste folk ha råd med journalistik så att de kan välja bort gratissajter som spyr ut lögner om flyktingar. Och med den allvarligaste flyktingsituationen i Europa sedan Andra världskrigets slut – med växande tryck på hela regionen från stora Polen till lilla fattiga Moldavien – finns anledning att ta extraordinära beslut.
Den som framför journalister och medieforskare i Slovakien eller Tjeckien skulle säga sådant – eller för den delen att det rör sig om ”några enstaka lurade” – blir utskrattad.
Jag uppskattar principförsvar, men förstår inte behovet av smaklös retorisk relativisering, som när Funcke förklarar att ”rent krasst är ju inte bekymret RT:s eller Sputniks yttranden”. Rent krasst är tydligen ”bekymret” att den svenska demokrati- och kulturministern Jeanette Gustafsdotter står bakom EU-beslutet.
Den som framför journalister och medieforskare i Slovakien eller Tjeckien skulle säga sådant – eller för den delen att det rör sig om ”några enstaka lurade” – blir utskrattad. Med följdfrågan vems ärende hen går. I de kretsarna vet man sedan länge att detta är ett så massivt problem att det påverkar politiken och de seriösa medierna. Sett ur den vinkeln är förbud mindre förvånande. Men visst kan Sverige, rent krasst, isolera ännu en europeisk fråga till att enbart handla om oss.
Det behövs absolut en debatt om det rätta i att blockera andra staters hemsidor och ”medier”. När yttrandefrihetens gränser påverkas så måste det alltid diskuteras. Men blicken bör vara lyft och begreppen korrekta. För det handlar inte om att detta är ”kassa medier” som kokar lite halvtaskiga rasistiska lögner. Det handlar om att Ryssland krigar med desinformation – och att propagandan är ett vapen.
Läs mer kulturdebatt i GP:
LÄS MER:Ukrainakriget blottar Sveriges surrogatmarknad
LÄS MER:Orimligt bojkotta alla ryska aktörer
LÄS MER:EU kan åter bli ett fredsprojekt
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
