Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En stad i förändring, här en möjlig framtidsvision av Masthugget. Bild: Jessica Bentsen
En stad i förändring, här en möjlig framtidsvision av Masthugget. Bild: Jessica Bentsen

Johan Lindqvist: Släpp nostalgin, riv det gamla och bygg ett nytt Göteborg

Vad är det som ger folk panik så fort de ser en grävskopa men blir lugnade av söndervittrade fasader och funkishus? Släpp nostalgin, riv och bygg nytt – det blir säkert toppen, menar Johan Lindqvist som vill lita på att proffsen vet vad de gör.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Göteborg förändras i rasande hastighet. Det är häftigt att vara mitt uppe i bankandet och byggandet och se hur stadens kvarter och silhuetter förändras vecka för vecka, månad för månad.

Men trots allt intensivt arbete överröstas ändå bygglarmet. Av gnället.

Det började med högljudda bråk mellan folk som tyckte sig veta allt om Västlänken. Väldigt få begrep rimligen ett jota om detta extremt komplicerade projekt. Ändå alla dessa upprörda “experter”. Själv erkänner jag mig i detta fall naiv och okunnig.

Jag tror det är bra att göra det ibland. Att lita på att de som har uppdraget vet vad de sysslar med. Och vips sitter jag i bilen och upptäcker att en ny tunnel tagit mig jättesnabbt till Hisingen. Det är ju toppen. Om det har med Västlänken att göra? Ingen aning.

Det slutade med att man fick ta dit grävskoporna på natten för att peta omkull kråkslottet.

När jag var barn i Borås bråkades det om Gamla teatern i Stadsparken. Ett fallfärdigt ruckel ingen brytt sig om på åratal. Förrän det var dags att riva det. Då reste sig dåtidens Västlänken-kverulanter som en gubbe och protesterade så högljutt att det slutade med att man fick ta dit grävskoporna på natten för att peta omkull kråkslottet.

Behöver jag säga att Stadsparken och området runt Viskan i Borås numera är skitsnyggt. Ingen minns längre brädhögen som rasade klockan fem på morgonen den 4 december 1985.

LÄS MER: Bråk om linbanetomten vid Järntorget – kräver nytt kulturhus

LÄS MER: Klart med nya bostäder – 16-våningshus byggs vid kajen

Nostalgi och en rädsla inför förändring är rimliga, mänskliga känslor. Men de är poänglösa. Varför idealisera gamla funkishus så till den milda grad att man inte kan släppa greppet om diskbänkar så låga att dåtidens hemmafruar fick ont i rygg och axlar av att huka sig? Riv ut, bygg nytt och gå vidare, säger jag. Eller ta disken, du.

Varför lägga energi på att oja sig över att det blir krog av den gamla skruttladan vid Stigbergstorget? Det kommer säkert bli kanon. Nya universitetsbiblioteket vid Näckrosdammen ser ut att bli hur läckert som helst.

Skiss av hur nya universitetsbiblioteket vid Näckrosdammen ska ut. Bild: Göteborgs stad
Skiss av hur nya universitetsbiblioteket vid Näckrosdammen ska ut. Bild: Göteborgs stad

Och visst behöver Järntorget, Första Långgatan och Masthugget en ”extreme makeover”. Höj blicken, det ser ju ärligt talat inget vidare ut som det är.

Det blir ingen linbana, men det hade varit kul det också. Jag gillar höghus förresten. Skyskrapehöga och blanka ska de vara. Och när det publiceras glättiga bilder där arkitektbyråerna visar kommande projekt, och det sågas på kultursidor och i ledarspalter, tänker jag alltid: ah, det ser snyggt ut det där.

Ok, en del blir säkert fult. Men även de vackraste städer har massor av fula hus.

Jag misstänker att de riktigt gamla grekerna drog på sig västarna och demonstrerade mot skrytbygget Akropolis.

Om Sydney-borna fått veta att deras operahus skulle se ut som ett trancherat och vitmålat bältdjur hade de säkert klagat. Parisarna skulle säkert ha kunna rasa över att nån ville bygga ett torn mitt i stan och jag misstänker att de riktigt gamla grekerna drog på sig västarna och demonstrerade mot skrytbygget Akropolis.

LÄS MER: Här finns det takterrasser i Göteborg

Javisst, jag är bara en vanlig tjomme när det kommer till stadsplanering. GP:s frejdige arkitektskribent Mark Isitt är däremot oerhört kunnig, yvig men också exakt i sina beskrivningar och en fröjd att läsa.

Men han är också oerhört svårflirtad. En sträv kritiker. Det är hans jobb. Själv är jag en av dessa ”gemene män” som Mark menar ”tycker la de bara e gôrskôj att någonting händer”.

Japp, that’s me.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.