Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Gustaf Cederströms målning "Karl XII:s likfärd" från 1884. Bild: GUSTAF CEDERSTRÖM

Sofia Andersson: Skoltiden är början på ett äktenskap

I skolan uppstår en exklusivitet. Journalistutbildningen får mig att tänka på Karl XII:s likfärd.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ibland skryter jag om mitt gymnasiebetyg i Matte C. Det händer när någon efterfrågar snabb huvudräkning. Jag står sällan för den, väntar i stället ut situationen och säger ”jaja, hade i alla fall MVG i Matte C” för att validera att jag en gång visste någonting om siffror. Ingen bryr sig.

LÄS MER: Här är höstens höjdpunkter på Göteborgs scener

Matte har alltid provocerat; varför är pi 3,14? Varför säger vi pi i stället för 3,14? Ändå pluggade delar av klassen som om livet hängde på matematiska ekvationer. Som om verkliga problem går att lösa genom att dra roten ur. Jag vet, det handlar om logiskt tänkande. Men vad som också är logiskt, är att investera energi i den som sitter bredvid. Om det är någonting jag hade velat veta under skoltiden, så är det att bra relationer är lika viktiga som bra resultat. Det ena leder dessutom till det andra.

Om det är någonting jag hade velat veta under skoltiden, så är det att bra relationer är lika viktiga som bra resultat.

Nu bleknar sommaren. Löv ändrar färg i Vasaallén och bokhandeln vid universitet skyltar med tidlösa tillbehör. Pennvässare, anteckningsblock. Fastän det var längesen känns varje höst som en skolstart.

Göteborg är en myllrande studentstad. Den gestaltas i Annika Paldanius roman ”Jag vet allt det här” där romanfiguren Hanna läser till läkare. Vid sidan av studierna fördjupas vänskapen till Anna och Filippa. De delar strider i skolan men också utanför. Under en milslång löptur i Skatåsspåret saktar Hanna ner för att hålla jämna steg med de andra; ”Vi når målstrecket samtidigt, jag med vänsterfoten, hon med höger, precis samtidigt är vi framme, slänger oss på marken, andas, andas, ingen av oss har pipande andetag”.

Kampen är gemensam och hennes inställning är bekant. Under journalistutbildningen pendlade jag och sex andra klasskompisar från Göteborg till Ljungskile varje morgon. Backen till skolan var isig om vintern och den med ofördelaktiga skor gled ner på de andra. Ett foto, publicerat på Facebook, visar hur vi bestiger branten tätt efter varandra. I kommentarsfältet ligger en länk till målningen av Karl XII:s likfärd. En snarlik bild. Vi var ju soldater, som delade strider i nöd och lust.

LÄS MER: Så tänker studenterna i Göteborg när de väljer utbildning

I skolan uppstår en exklusivitet, precis som i en tvåsamhet. När en utomstående frågar ”hur går det?” kan du omöjligt återge hur det går. Bara de inskolade förstår klassens dynamik, lärarnas egenheter. Hur gratisbuffé på Kings Head smakar när du levt på Seven Elevens take away-kaffe en hel dag eller hur Näckrosdammen ser ut genom Humanistens fönster, den timme solen sänker sig. Förutsättningarna är en frusen bild. Bara Karl XII:s soldater vet hur det var att bära honom, hur skickligt utförd målningen än är.

Bara Karl XII:s soldater vet hur det var att bära honom, hur skickligt utförd målningen än är.

Skolan kräver närvaro och pågår länge; erbjuder goda möjligheter att lära känna någon på riktigt och bygga vänskap som överlever examen. En påminnelse till studenten är: vårda äktenskapet. Det tar dig också framåt.

Missförstå mig rätt. Kunskap är mäktigt. Bra betyg är bra att ha. Särskilt under gymnasiet, då det öppnar för möjligheten att läsa vidare. Men när högre makter intalar redan presterande elever att framtiden hänger på nästa tenta, är det osant.

En journalist med MVG i Matte C. Meningslöst.