Hon hade stark närvaro och energi i allt hon företog sig. Sif Ruud, en av det svenska 1900-talets största och mest folkkära skådespelare har gått ur tiden. Hon blev 95 år.
Som "en pelare av blankt stål" blev Sif Ruud beskriven av sin chef Ingmar Bergman när han gav henne Dramatens O'Neillstipendium 1964. Året efter spelade hon in tv-versionen av "Hemsöborna". Hon skulle fylla 50 år. Rollen som Madame Flod, en ensam medelålders kvinna som längtar efter att älska och bli älskad, gick rakt in i tv-publikens hjärtan.
Sif Ruud bodde länge i en liten lägenhet på Nybrogatan, ett stenkast från teatern, som var henne viktigaste arbetsplats sedan hon redan som 18-åring kom in på elevskolan 1934. Som ung filmskådespelare fick hon göra amman i "Romeo och Julia" och roller som den salta bönan snarare än den snygga tjejen, konstaterar Tanja Lorentzon, som i dag delar Sif Ruuds loge med Irene Lindh.
På Dramaten blev Sif Ruud just den pelare Ingmar Bergman talade om. Både genom sin egen skådespelarkonst och som lärare på Dramatens elevskola förde hon traditionen vidare. Bland eleverna på 1960-talet fanns Lena Nyman, Marie Göranzon och Irene Lindh.
Jonas Gardell minns "en klok tant, både mångbottnad och gåtfull".
För sin roll i hans "Pensionat Oskar" fick hon en Guldbagge.
Sif Ruud var chosefri, pregnant och "utan krumbukter i replikerna" för att citera Börje Ahlstedt som talar om henne som "sin stora frälsarinna":
När Tanja Lorentzon kom till Dramaten 1995 fick hon under två månader privatlektioner av Sif Ruud för att kunna framföra sina repliker på alexandrin i Corneilles "Bländverk".
Född: 16 maj 1916.
Familj: Maken Per-Olof Fallde, som gick bort 2007. Två barn.
Karriär: Lång och bred. Efter Dramatens elevskola var Ruud på Helsingborgs stadsteater och Nya Teatern i Stockholm innan hon blev en del av den fasta ensemblen på Dramaten 1953. Där har hon spelat nästan hundra roller, bland annat Lady Bracknell i "Mister Ernest" (1958), Amman i "Fadren" (1968) och Lillemor i "Idlaflickorna" (1993), en roll Kristina Lugn skrev speciellt för henne. Hon har spelat radioteater och tv-teater, samt medverkat i revyer hos Kar de Mumma och på Södran. På privatteaterscenen har Ruud bland annat spelat i "Arsenik och gamla spetsar" på Maximteatern. "Paradistorg" (1977) och "Juloratoriet" (1996) är två av de många filmer hon medverkat i.
Folkkära roller: Madame Flod i "Hemsöborna", Linus-Ida i "Madicken", Elvira Fattigans röst i "Dunderklumpen".
Självbiografi: "Sif Ruud. Ett liv" kom ut 1988.
Utmärkelser: Utnämndes till professor 2000, Svenska Teaterförbundets guldmedalj 1958, O'Neill-stipendiet 1964, en Guldbagge 1979 för "En vandring i solen" och 1995 för roller i "Pensionat Oskar" och "Stora och små män".
Dessutom: Ruud var aktiv som teaterpedagog och har undervisat flera generationer tongivande skådespelare, bland andra Lena Nyman och Krister Henrikson.