Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: Morad HEGUI

Veronika Gustafson: Sex är trendigt – men bara i teorin

Veronika Gustafson frågar sig om vi snackat oss in i ett samhälle där personlig utveckling är viktigare än reproduktion.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Joel Halldorf påstår i Expressen kultur (10/4) att minskningen i ungas samlagsfrekvens beror på att kvinnor och män glider isär, men det finns en annan förklaring: sex har blivit en samtalstrend – och lagom. Kanske snackar vi oss in i ett samhälle där personlig utveckling är viktigare än reproduktion.

När jag skulle lämna min ryggsäck på en teater blev jag insläppt av några som verkade ha tillbringat förmiddagen med att diskutera sex. ”Ändrades din syn på dig själv som sexuell varelse efter att du hade haft sex?”, sa den ena. Jag hörde ingen spänning i frågan, mer en halvhjärtad trötthet som fick den att ebba ut i en blaserad pust. Inte konstigt att allt färre unga sysslar med sex, tänkte jag och hivade in ryggan.

Och när lusten blir lusläst, blir låtsad lust tabu; ovilliga vågar säga nej, asexuella komma ut.

Det talas ofta om den sociala pressen kring sex: om knullbarhetshets, dickpics och ofrivilliga oskulder, men knappast om ångesten i själva talandet om detta. Sex har gått från att drivas av inre motivering till att främst bero på en yttre: press att hänga med. Krångligt, med en bismak av debatt.

När Tove Lifvendahl i SvD (18/6-2018) påstår att ”osexiga budgetar bör bli det nya svarta”, verkar sex ha dryftats till konturlöshet – vad innebär begreppet sex när det kan beskriva en budget?

Kanske är samlagsminskningen en återgång till normalläge; hämningslöst diskuterande kring sex leder till misstankar om hur överhypat själva liggandet är. Och när lusten blir lusläst, blir låtsad lust tabu; ovilliga vågar säga nej, asexuella komma ut. Mindre halvhjärtat sex innebär mindre sex, vilket Charlotta Löfgren-Mårtenson, professor i sexologi vid Malmö universitet, antyder i en intervju i DN (27/2).

LÄS MER: Det våras för svampkonsten

Tänk om det inte är driften att reproducera som ligger bakom kärlek och pirr när du ser in i en viss persons ögon, utan längtan efter (mer eller mindre) ömsesidig personlig utveckling?

Kanske bygger sexfixeringen på placeboeffekten i ett missförstånd, där vi har investerat massa energi i något vi har trott är instinktivt oumbärligt för oss som människor. Energi vi nu har börjat lägga på annat.

Som att vara liderligt besatta av oss själva.

Veronika Gustafson är kulturskribent och studerar filosofi, politik och ekonomi vid University of Sussex.