Att titta på sina gamla alster är som att titta i högstadiets skolkataloger, enligt Moa Romanova. Man skäms. När hon väl skapar känns det viktigt men sedan är hon klar, lämnar det och ser helst inte tillbaka.
Under åtta år bloggade hon för Djungeltrumman under namnet Monkinodraw. Bloggen raderade hon för ett par år sedan.
– Folk kunde kolla upp varje tanke jag haft de senaste åren. Mycket handlade om när jag var ute och raggade på killar efter att jag blev singel 2015. Då kände jag bara "herregud, det står att jag haft mun-herpes" ... sånt vill jag inte att man ska kunna googla sig fram till. Men om man gräver på internet finns ju säkert en massa skit att hitta. Som på Facebook. Där kan man bläddra tillbaka till statusar, där det står "Äntligen sandalerna på!" ... Vad ville jag ha sagt med det?
Är du mindre utelämnande i dag?
– Nej, 300 gånger mer. Och boken kommer jag aldrig kunna ta bort.
I självbiografiska Alltid fucka upp är Moa i kris. Hon ligger periodvis sömnlös bland smutskläder, söker andra dagar maniskt efter en livsavgörande händelse. En dag träffar hon en kulturman som vill hjälpa henne med sitt konstnärskap. I teckningarna har han en papperspåse på huvudet.
– Det är väl det enda filtret. Annars har jag alltid varit sådan, att saker bara rinner ur mig. Jag kan inte stoppa det. Tycker inte heller att det är skämmigt att prata om psykisk ohälsa. Ju räddare man är för ett ämne, desto mer hemsöker det en. Att prata är att avdramatisera.
"Internet gör oss till flockdjur"
Boken är både tung och lätt. Misslyckanden beskrivs med en road ton, som känns tidsenlig. Dagens krav på lycka är helt olikt det vår föräldrageneration växte upp med, säger Moa.
– Jag kan känna en slags skyldighet att vara lycklig. Om man inte är det, blir man mer och mer olycklig, för då är det något fel på en, säger hon och pratar vidare om hatkärleken till internet:
– Det är en plats för många människor att hitta ett sammanhang, men det gör oss också till flockdjur, där vi jämför oss med andra. Man ser internet som en tillflykt för ungdomar, så som man alltid har sett på saker. Vissa tycker att det är dåligt. Att de istället ska vara utomhus och umgås med kamrater. För 30 år sedan sa man: läs en bok istället för att spela tv-spel, det är bättre för dig. I dag säger man: spela tv-spel istället för att surfa, det är bättre för dig. Vad säger man om 30 år? Snälla, sätt er ner och surfa.
Klippa och klistra-stämning i Malmö
Moa Romanova bodde i ett kollektiv i Gamlestan under fyra år. Efter att ha studerat måleri på Göteborgs konstskola, blev hon sugen på ett rakare uttryck. En oljemålning kunde kräva 90 timmar av hennes tid. Serietecknandet blev en slags motreaktion. Ett uttryck där hon tilläts slarva, vara pajig och rolig, låta kommunikationen gå rakt från hjärnan genom handen.
År 2016 kom hon in på Seriehögskolan och sedan två år bor hon nu i Do it yourself-staden Malmö, som hon kallar den. Malmöiter klipper och klistrar, stöttar varandra i den inte så vinstdrivande yrkesrollen "serietecknare". Moa Romanova spekulerar i varför så många tecknare bor i just Malmö.
– Det finns en etablerad hardcore/punk-scen här och fanzines kommer ju från den kulturen. Serietecknandet har blivit en slags subkultur. En gemenskap, där man säljer till ens kompisar och där folk är intresserade av varandras jobb. Rita serier är en sån fattig grej.
Ritar Sarah Klangs nya albumomslag
Moa Romanova samarbetar ofta med sina vänner, där bland Åsa "Shitkid" Söderqvist och Sarah Klang. En vänskap som också syns i Alltid fucka upp. Förutom att signera sin nya bok under Bokmässan, ska Moa ta referensbilder inför en porträttmålning av Sarah Klang. Den ska senare bli albumomslag. Inramningen är italiensk lyx: rotting, torkade blommor och medelhavsfeeling.
Trots prestigefulla uppdrag är Moa Romanova en opretentiös person. Hon har ingen integritet, säger hon, och tackar ja till det som betalar.
– Om någon upplever att jag har sagt nej, kan det bero på att jag är rädd för att öppna min inkorg. Det är mycket jag måste ta tag i där.
Under tidigare bokmässor har hon suttit i sina kompisars bås. Att ha en egen signering känns härligt, säger hon och avslutar:
– Problemet är att jag inte har några läsare än. Jag hoppas få se några trogna Instagram-följare.
Moa Romanova
Aktuell: Med serieboken Alltid fucka upp.
Bor: Malmö tillsammans med hunden Uno. Uppväxt i Kramfors.
Ålder: 26.
Gillar: Att bo på hotell.
Ogillar: Att bo i min äckliga lägenhet.
Gillar med Göteborg: Gamlestan och kranshållplatserna, Kvibergs marknad och Lärjeåns naturreservat i Hjällbo.
Ogillar med Göteborg: Chalmers, studentspex, kontrollanter och avsaknaden av ett centralt Max.
