Seriebutiksägaren Tony Lundin blev 65 år gammal.
Seriebutiksägaren Tony Lundin blev 65 år gammal. Bild: Louise Halvardsson

Seriehörnan-Tony gjorde en stor kulturinsats

I måndags gick Tony Lundin bort, 65 år gammal. Då hade han sedan 1986 drivit Seriehörnan i Linné. "Han var en av Kulturgöteborgs livsnödvändiga arbetsmyror” skriver vännen och serietecknaren Johan Wanloo.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Seriesverige är litet. Seriegöteborg ännu mindre. Det är på gott och ont. Det dåliga är att man helst av allt skulle vilja nå ut till fler. Förstås. Det bra är att barriärer mellan skapare, förläggare, läsare och handlare knappt existerar. Vi är, på riktigt, en gemenskap. En viktig del av den var Tony Lundin, som drev butiken ”Seriehörnan.”

Han avled mycket oväntat i måndags. Alla som är en del av Seriegöteborg är i chock.

Tony hade drivit butiken Seriehörnan sedan 1986. Mellan varven jobbade han som brevbärare. På senare år delade han ut tidningar. I regn, rusk och i distrikt som blev allt större. Sedan sov han en stund och tog vagnen in till stan för att öppna butiken.

ANNONS

”Hur fan orkar du?” frågade jag då och då.

Tonys svar var alltid en lång harang av gnäll. Men jag visste att det inte var på allvar. Det var jargong. En pose. Men det som verkligen drev honom att släpa sig till affären varje dag var att han älskade människor. Visst var han intresserad av seriekonst, men jag tror Tony lika gärna skulle kunnat ha startat en skivaffär eller en sportbar. Var som helst där han kunde få sitta och, i den allra mest rena betydelsen av ordet, tjöta. Seriehörnan hade ytterst få kunder som bara kom in och under tystnad valde det de ville ha för att sedan betala och gå. De flesta stod kvar och snackade en stund. Man stannade alltid längre än man tänkt.

Den typ av butik Tony drev finns det inte kvar många av i Göteborg längre. Dit man kunde gå för att bara slå ihjäl en halvtimme lika väl som att köpa en svindyr lyxutgåva av en obskyr fransk Science Fiction-serie från 70-talet eller en bunt billiga begagnade Kalle Ankas Pocket till barnen.

Tony skulle ha fyllt 65 i år. Han planerade att driva butiken i fem år till. Sedan skulle han ta det lugnt, kolla på fotboll och kanske äntligen hinna se någon av de tusen DVD-filmer han samlat på sig. Det blev inte så.

ANNONS

Att jag förlorat en god vän har föga allmänintresse. Men kulturvärlden är som ett isberg. Det vi ser ovanför vattenytan är bästsäljarlistor och glammiga mingelbilder från det som passerar för Bokmässan numera. Under finns en mycket större värld. Ett finkänsligt ekosystem av författare, tecknare, förläggare, bokhandlare och medvetna läsare. Tony var mer än någon som sålde serieböcker. Han var en av Kulturgöteborgs livsnödvändiga arbetsmyror.

LÄS MER:Subkulturerna är på väg att försvinna helt

LÄS MER:Lär dig leva farligt

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS