Det är avslutning på den enda repetitionsveckan tillsammans med Meryl Tankard, som parallellt med Göteborgspremiären slutputsar koreografin för musikalen Tarzan på Broadway. Nu är koreografen så upptagen att hon inte hinner med en intervju.
Tidigare har hon berättat för GP att hon med verket Aurora, som är löst baserat på 1890-talsbaletten Törnrosa med Tjajkovskijs musik, vill sprida skönhet och glädje. Det tar sig bland annat uttryck i att styckets blå fåglar flyger omkring i taket med hjälp av linor och att fantasifulla kostymer passerar revy, till exempel några som ser ut som en korsning mellan en rislampa och en larv.
Stundtals frustrerande
Under flera veckor har de tjugotalet dansarna från Göteborgsoperans kompani repeterat med Tankards assistenter. Att det varit ett ovanligt och stundtals frustrerande arbete står klart när dansarna berättar.
- Det är väldigt annorlunda, svarar Patrick Migas på frågan om det är roligt.
Han har just avslutat en flygning tillsammans med den andra fågeln, Rachel Tess, och säger att föreställningen är mer av en performance med akrobatik och pantomim än ett dansverk. Han berättar att ljus, kostym och projektioner är lika viktigt som människorna på scenen.
- Vi som dansare är bara ett litet kugghjul i hela verket. Men vi är vana vid att det är vi som är verket, säger Patrick Migas.
En steppande fe
För dansarna är det mesta också ganska okomplicerat.
- Det har känts som att vi står på scenen och gör ingenting. Men efter hand har jag insett att det blir helt annorlunda för publiken. Helheten skapar förhoppningsvis den stora bilden. Majoriteten av det vi gör är väldigt enkelt. Men det Meryl skapar är å
andra sidan väldigt komplext, säger Patrick Migas.
Att flyga omkring i linor är inte så annorlunda dansen, menar hans kollega Rachel Tess. I båda fallen handlar det om att ha kontroll över sin kropp, även om det ställer högre krav på balans när man inte har kontakt med marken. Och första gången hon hissades upp höll hon på att få spel.
- Då insåg jag hur högt det är. Men det var bara den gången. Nu har jag inga problem med höjden, säger Rachel Tess.
Under föreställningen väntar många kostymbyten för dansarna. Medan Meryl Tankard ropar ut instruktioner till dem som är inne på scen står andra i kulisserna och väntar på att få komma in.
- Det är skönt att äntligen jobba på scenen. Tidigare har jag inte fått något grepp om hur det ska bli för det är verkligen väldigt udda. Jag önskar bara att Meryl hade kunnat vara här lite mer, säger Isabel Fortes.
Hon gör bland annat rollen som en av de steppande feerna.
- För mig är det lite av nostalgi. Jag steppade jättemycket som liten, från det att jag var kanske elva tills jag var sjutton. Men jag är en av få som har steppat tidigare, säger Isabel Fortes.
Maskulin prinsessa
En bit ifrån står dansaren Clyde Archer och väntar på sin entré. I sin kjol och överdel med vingar på ryggen ser han ut att vara på väg till ett prinsesskalas. Han beklagar sig över sin lilla bh som kliar oväntat mycket.
- Visst är det ovant. Men jag ser det inte som en utmaning att ha de här kläderna på mig och heller inte som att det skulle ta ifrån mig min maskulinitet. Det är bara en roll som vilken som helst, säger Clyde Archer.
